Hälsogrubblaren

Att mat är en anorektikers bästa medicin kan tyckas vara självklart. Men utöver att äta mer har även sömnen varit extremt viktig för mitt tillfrisknande och jag ser idag ett tydligt samband mellan kvaliteten på min sömn och min ångestnivå. För lite sömn gör att jag saknar motståndskraft vilket också gör mig till ett lätt offer för Knut. Men känner jag mig däremot pigg och utvilad är han inte alls lika mallig och får då jobba desto hårdare för att få sin vilja igenom.

Idag ställer jag därför aldrig längre alarm på morgonen utan låter istället kroppen ta den vila den behöver eftersom jag vet att det ökar förutsättningarna för en bra dag. Detta gör att jag ídag för det mesta sover tio timmar vilket kan tyckas låta mycket men stora och kontinuerliga förändringar kräver återhämtning. Därför har jag helt enkelt valt att inte kämpa emot utan istället prioritera välmående, skaffa mig ett mindset som jag inte hade för ett halvår sedan.

Att sömnen är viktig tror jag egentligen att vi alla kan relatera till och man behöver inte ha anorexia för att lägga märke till hur mycket den påverkar välbefinnandet. Vi blir griniga, gnäller över det mesta. Dock hade jag ingen Knut som kom och hälsade på förr och kunde därmed tillåta nätter med för lite sömn, världen rasade inte samman. Idag kan priset däremot vara panikångest, vilket gör att jag prioriterar annorlunda för att slippa. Är du i samma situation som jag är och slarvar med sömnen, tänk då om, tid för sömn är en bra investering.