Veckoutvärdering: julfirande

, Veckoutvärderingar / Permalink / 1

Här ligger jag i soffan, zappar mellan det enorma utbudet av julfilmer och försöker bestämma mig för vilken jag ska tillbringa min förmiddag framför. Just nu lutar det åt Madagaskar 3, lättsam och lagom komplicerad handling. Idag orkar jag inte med någon rocket science. Som den multitaskande person jag är så tänker jag dock knåpa ihop en veckoutvärdering samtidigt. Denna gång av en riktigt bra vecka som präglats av många friska beslut och stora framsteg.

Någonting hände förra veckan, exakt vad vet jag inte, men för första gången på evigheter kände jag mig motiverad att gå upp i vikt. Det var som om den friska Isabelle med sunda värderingar var tillbaka som högsta hönset på hjärnkontoret. Jag såg mig själv med objektiva ögon och ifrågasatte varför jag vårdar min vikt likt en mamma beskyddar sina barn. Min vikt, en siffra. Jag bestämde mig där och då för en fuskfri vecka och var så säker på min sak att jag planerade bestraffning om jag mot förmodan skulle misslyckas.

Varenda dag åt jag det överenskomna antalet kalorier och det med gott samvete. Ja, du hörde rätt. Med gott samvete. Min stålsättning gjorde mig motståndskraftig och inte ens Knut kunde ta sig igenom min mentala rustning. Det faktum att det var julvecka och att vi därför hade både hembakt bröd, bullar och godis hemma gjorde mig dessutom villig att utmana extra. Jag njöt av mormor och morfars goda bröd, så även mitt eget. Utöver det har jag ätit min smarriga pepparkasfudge och chokladbräck. Med okända kalorier som största farhåga var detta ett sätt att kasta mig ut, släppa på den kontroll som jag så länge vårdat ömt. Det kändes fantastiskt!

Knut måste ha hört min bön om en god jul för det var precis vad jag fick. Julafton blev över förväntan. Den firade jag med släkten och inte Knut. Jag åt min jultallrik, dessutom en spontan mandelmussla med sylt som jag inte alls planerat men i stunden kände för att äta. I åtta timmar firade vi, umgicks och skrattade. Det var först under slutet av kvällen som jag kände hur musten gick ur mig och tröttheten tog över. Men trött efter en intensiv julafton behöver man inte ha anorexia för att vara. Söndagen blev en skitdag och det på grund av att min energidepå då var på minus.  Jag kände mig som en urvriden disktrasa och irriterad över att jag aldrig tycks veta när enough is enough och stoppa i tid. Trots min extremt trötta söndag, återhämtade jag mig så pass snabbt att jag på måndagen orkade med ännu ett julfirande, lyckat även det.

I måndags visade vågen +0,5 kg, ett resultat av förra veckans hjärnvilja. Jag är stolt över att äntligen få bevisa att jag kan. Knut, han är däremot ledsen. Såklart, det är ju han som bantade förra veckan och inte jag.

 

 

 

 

#1 - - Elin:

Måste bara säga att jag tycker om din blogg såå mycket!!
Du skriver så otroligt bra! Du får med det allvarliga, men ändå ofta med en lite rolig detalj i texten. (Älskar dina olika namn för olika diagnoser hehe)
Jag relaterar också så mycket till det du skriver vilket gör det ännu roligare och intressantare att läsa, ibland sätter du ord på sånt jag själv inte visste att jag kände eller som jag själv inte kan sätta ord på.
Du är grym!!!! Fortsätt kämpa <3333

Svar: Åh, tack för din kommentar och vad glad du gör mig! Särskilt att det kan hjälpa dig att sätta ord på det du känner. Du gjorde min dag. Ta hand om dig och kämpa på. Kram <3
Hälsogrubblaren

Till top