En armé mot Knut

Livet med anorexi / Permalink / 0

Opålitlig, negativ och tråkig är knappast kvaliteter som kännetecknar en bra vän. Under flera dagar av känslomässigt kaos så har just dessa charmlösa egenskaper dominerat min personlighet. Jag har varit snabb med att plocka fram oxpiskan och slå på mig själv, poängtera hur mycket jag förstör för min omgivning.

De senaste dagarna har jag haft svårt för att föreställa mig hur någon av mina vänner skulle komma att stå ut med mig och finnas kvar den dag då jag är frisk. Även om mina fantastiska vänner aldrig visat minsta tillstymmelse till att så är fallet så har jag förberett mig på att jag kommer att stå ensam den dagen då jag återigen lyckas ta tillbaka makten över mitt liv.

Igår fick jag däremot ett konkret bevis på att mina vänner verkligen har hjärtat på rätt plats. Tre handskrivna sidor av kärlek kom med posten och brevet från min väldigt nära vän fick mig att inse att jag inte är ensam och inte heller kommer att bli det. Istället har jag en hel armé bakom mig i striden mot Knut.

All stöttning och kärlek från min omgivning har motiverat mig till att äta lite mer och kämpa ännu lite hårdare. Idag skiner solen och jag är sugen på glass. Jag tänker äta för både mig och Knut. Se det som medicin helt enkelt.

 
Till top