Varför vara rädd för att misslyckas?

Livet med anorexi / Permalink / 0

Sedan den dagen då jag kunde stå på benen har min mamma övertygat mig om att ”man kan allt man vill” och själv har hon bevisat detta i praktiken flera gånger om. Bland annat den helgen då hon spontant bestämde sig för att tapetsera om köket och de gånger hon rest ensam med mig och min syster till oexploaterade länder. I min övertygelse om att föräldrar är supermänniskor som alltid har rätt har jag därför heller aldrig tagit mig tiden att ifrågasätta min mammas ord. Istället har det gjort mig modig och givit mig enorm tilltro till min egen förmåga att prestera.

Mitt stora självförtroende har gynnat mig massor och bland annat sporrat mig till utmana både mig själv och begreppet lagom. Jag har på eget initiativ renoverat en skola i Sydafrikas kåkstad tillsammans med två kompisar, anordnat en välgörenhetsgala, volontärarbetat på barnhem i Tanzania och pluggt på universitet i Asien. I hela mitt liv har jag törstat efter utmaningar som jag sedan vänt ut och in på mig själv för att slutföra, oavsett storlek.

Min framgång har idag gjort mig livrädd för att misslyckas. Troligtvis för att jag hittills livet aldrig har fått uppleva ett konkret nederlag. Övertygelsen om att jag kommer att lyckas förutsatt att jag anstränger mig tillräckligt har resulterat i att jag nästan upplevt mig vara immun mot att misslyckas. Men, det var innan jag fick anorexi.

Anorexin utmanar minst sagt min inneboende prestationsprinsessa och rädsla för att misslyckas. För första gången i mitt liv så misslyckas jag, ofta och mycket. Jag springer gråtandes ut från restauranger och kapitulerar av bara tanken på något egentligen så ofarligt som fläskfilé.

Så länge jag kan minnas så har jag jag haft svårt att särskilja ett misslyckande från av vara misslyckad. För mig har skillnaden varit hårfin. Som jag nämnt i tidigare inlägg så grundar detta sig i extremt låg självkänsla. Anorexin har dock tvingat mig att hantera misslyckanden och att försöka förstå att det inte gör mig till en sämre människa. Väldigt lärorikt, men jävligt svårt.

 

 

 

Till top