Hatkärlek till Instagram
Min hatkärlek till Instagram är jag övertygad om att jag delar med många och precis som appen är en utmärkt plattform för att både inspirera och inspireras innebär många Instagramkonton också en rejäl dos av ångest. Perfekta flöden som skapar en illusion av en problemfri tillvaro och perfekta liv, som gör oss avundsjuka snarare än inspirerade. Vi jämför oss, jagra likes liksom ifrågasätter den fantasilösa skinkmackan vi dagligen äter till frukost. Känner oss dessutom otillräckliga som inte hinner med ens hälften av det som alla andra verkar göra. Detta skapar enorm stress och för prestationsprinsessor som mig är det lätt att gå i fällan och tro att alla gör allt, att jag då också måste göra det. Både hinna laga en fotovänlig frukost, kombinera den perfekta outfiten, köra svettiga pass i gymmet, resa regelbundet och dessutom leva ett socialt liv. Åtaganden som kräver ett dygn på 48 timmar snarare än 24.
Jag blir så frustrerad, nästan lite rebellisk och i all denna overkliga verklighet vill jag nästan publicera en bild på resultatet av mitt senaste toabesök eller på mitt rödlysande finne. Visa det faktum att jag är mänsklig.
Har nu läst igenom alla dina inlägg du skrivit hittills och kan verkligen känna igen mig, och du reflekterar väldigt bra. Kom själv aldrig så långt som anorexia men kämpar fortfarande med undervikt och hjärnspöken. Kommer definitivt följa din blogg och önskar dig verkligen lycka till i din resa mot ett friskt liv. Jag tror på dig!