Galna tankar
Knut, en stor jäkla pajas som vi alla vet är känd för sina galenskaper snarare än sitt intellekt. Som lyckats ta rollen som överhuvud på hjärnkontorets kafferep tack vare sina manipulativa egenskaper och inte sitt IQ. Men trots sin brist på sunt förnuft, på hjärnceller överhuvudtaget, har Knut ändå förmågan att idag få mig att se det genialiska i de egentligen mest befängda påfund. Tänka tankar som jag genomskådar först när jag berättar dem för min mamma, omvandlar dem till ord och då också inser hur sjuka de är.
Idag händer det ofta att jag förvånar min mamma med tankegånga totalt orealistiska. Idéer som tvingar henne att anropa den kloka dotter som faktiskt existerar bortom en tillfällig intelligensdipp. Hon som på riktigt förstår att de i min omgivning inte försöker göra mig tjock. Eller att meningen med livet inte är att vara smal. Hon som faktiskt har ett sunt förnuft.
Just nu får tankarna mig verkligen att ifrågasätta min intelligensnivå, hur jag ens kan se det logiska i det ologiska. För i mina kloka stunder och när Knut inte styr min hjärna, då förstår jag ju också hur galna tankarna är. Att de därför inte är värda lyssna till.