Hälsogrubblaren

Den oro och nästintill skräck som jag känner varje helg inför min kommande vägning är verkligen inte nådig. Varenda söndag går jag omkring i ett stort, fluffigt ångestmoln och med en enorm klump i magen. Detta i väntan på domedagen, dagen som för andra också är känd som måndag. I söndags var min ångest så hög och jag så ologisk att både min mamma och syster blev rejält oroliga. Min annars ganska så höga intelligensnivå var jämförbar med en treårings. Så illa var det och alla ord som lämnade min mun saknade logik. Dock så var det inte enbart måndagens vägning som låg till grund för min höga ångest, flera andra faktorer spelade också in.

Veckan som gått har liksom flugit iväg och jag vet knappt vad jag har gjort. De flesta dagarna har jag varit hemma och låtit flera av mina projekt hålla mig sysselsatt. Jag kände förra måndagen ett behov av att ha en ganska så oplanerad vecka och har därför tillåtit ett luftigt schema. Att göra det som känns kul för dagen har varit viktigt också av den anledningen att min depression varit väldigt påtaglig under veckan. Då är det ännu viktigare att försöka hitta glädjeämnen för att stubinen inte ska slockna helt. Att få grotta ner mig i mina projekt är det optimala sättet för mig att fly verkligheten. Den känslan älskar jag, speciellt med tanke på att jag då slipper det ständiga babblandet som pågår i min hjärna. Veckans höjdpunkt var utan tvekan lördagen, den ägnade jag tillsammans med min syster. Vi var på ett spa i stan och fick ansiktsbehandling, shoppade och lunchade på Espresso House. En helmysig dag som genomsyrades av friska beslut!

Jag har dessutom plockat en hel del friskpoäng under veckan. Tisdagen bjöd på hembakad kanelbullekladdkaka, under lördagen åt jag bagel på Espresso House och söndagens middag blev pasta carbonara. Carbonaran innehöll tre fearfoods - spagetti, matlagningsgrädde och kycklingbacon. Middagen åt jag ångestfritt, high five på den. Jag känner hur jag hela tiden släpper på mitt kaloriräknande, noggrannheten är inte lika viktig som den varit tidigare vilket är en befrielse.

Siffran på vågen visade igår + 0,3 kg. Förvånad, absolut, speciellt med tanke på hur tung jag känt mig i kroppen och därför trodde på en desto större ökning. Knut kan luras, for sure! Nu fortsätter jag framåt, trots att Knut sliter och drar mig i min osyliga svans.