Den spontana idealisten

Livet med anorexi / Permalink / 0

Ni har mött mina alter egon. Men vem är då egentligen jag bortom Knut, Martyren, Prestationsprinsessan och Kontrollfreaket? Finns det någon positiv motpol? Absolut.

Det är när jag lyckas sätta munkavel på mina fyra kaffekärringar som min spontana idealist får möjligheten att ta plats. Hon vars spontanitet, oräddhet och nyfikenhet tidigare dominerat och kännetecknat mig som person men som Knut och Kontrollfreaket idag kämpar aktivt för att tysta. Min spontana idealist är nämligen annorlunda, attraheras av frihetskänslan och följer ofta sin nyfikenhet. Lockas som kontrast till övriga kaffekärringar av resor, äventyr, och livet utanför min trygghetszon. Älskar känslan av att ta dagen som den kommer och att veta att jag är på väg någonstans men inte alltid vart. När hon kommer till tals på hjärnkontoret andan alltså optimistisk och jag lever efter mottot att det löser sig, tar livet med en klackspark vilket har gjort att jag har tältat i vildaste Serengeti, hoppat bungey jump och i perioder också bott i Sydafrikas kåkstad.

Innan Knut tog makten över mina tankar brukade det alltid vara den spontana idealisten som pratade högst med visst inspel från både Prestationsprinsessan och Kontrollfreaket. Då vågade jag lyssna på den berömda magkänslan, njöt av både mat och livet och var den galna kompisen som  var lite ”wild and crazy”. Hon som alltid bubblade av tokiga idéer och skrattade tills jag kiknade.

Just nu kippar den spontana idealisten däremot efter luft, men hon kommer tillbaka. Det måste hon göra. Därför tänker jag just nu sparka ut Knut med huvudet, återigen frigöra plats åt den spontana idealisten, Isabelle.

 
Till top