Möt mina alter egon

Livet med anorexi, Om mig / Permalink / 3

Varenda sekund hålls det idag kafferep på mitt hjärnkontor, möten på vilka det alltid är en jäkla massa babbel och åsikter om vad som är rätt och fel. Fem dova röster där den som skriker högst, den vinner. Det är spelets regler. Möt mina kaffekärringar, här kommer en presentation.

Knut är idag kafferepets självutnämnde ordförande och har en typisk ”störst, bäst och vackrast-attityd”. Han pratar alltid högst och uttalar sig ofta så att de andra sätter kaffet i halsen. Är dessutom en karaktär som älskar fysisk aktivitet, gärna högintensiv träning som förbränner kalorier vilka han sedan aldrig vill kompensera för. Knut tycker nämligen att mat är onödigt och istället förespråkar han svält, tycker att få saker är så snyggt som en mager kropp med dominanta benknotor.

Martyren är en annan destruktiv karaktär och figur som idag ofta går iklädd offerkofta och med en oxpiska över sin axel. Specifikt för honom är hans enkelspåriga tankegångar och Martyren tycks idag jämt göra misstaget att fokusera blicken på stängda dörrar, missar därför många gånger de som är öppna och finns bredvid.

Prestationsprinsessan är en annan envis kaffekärring som följt mig genom livet även innan min ätstörning, som vägrar att förhålla sig till begreppet lagom och inte heller förstår innebörden av ”good enough”. Hon ska alltid vara bäst, oavsett om det kräver den personliga hälsan som insats. Hennes bekräftelsebehov är dessutom orimligt stort vilket hon fyller med att plugga, skriva, träna, tävla och göra andra nöjda. Resultatet av hennes prestationer låter hon sedan bli en måttstock för sitt personliga värde vilket hela tiden triggar henne till att alltid vara duktig. Prestationsprinsessan är oerhört självfixerad och jämt brydd över hur hon uppfattades av sin omgivning. Har svårt att förstå det faktum att andra hade egna liv och att jorden inte snurrar runt henne.

Kontrollfreaket är precis som Prestationsprinsessan senior i gänget, en tvångsmässig bläckfisk som samordnar livets alla beslut och vägrar lämna några åt slumpen. Är en trygghetsnarkoman och perfektionist som älskar, dels sin kalender men också sina att-göra listor. Om Kontrollfreaket får bestämma skulle hela livet planeras i listor, varenda aktivitet liksom måltid. Hon är även en trygghetssökande karaktär som uppmuntrar Knuts initiativ till att räkna kalorier, tycker idag att detta känns tryggt och bra.

Kalla de alter egon eller personlighetsdrag men tillsammans utgör dessa den jag är idag och att hitta på karaktärer tycker jag i dagsläget hjälper mig sortera i mina tankar. Så testa göra samma sak du med.

 
#1 - - Anonym:

En perfekt beskrivning av mej. Äger ingen offerkofta iof utan mer självhat. Tycker aldrig synd om mej själv utan mer "skyll dej själv" du är så värdelös. Nu är bluffen avslöjad, du kan inget fast har låtsats så bra men NU är du avslöjad. Det draget går också runt med en lätt åtdragen strypsnara även kallad ångest. Åh! Tänk den dagen man bara bli en alt två personligheter i huvudet 😂 Semester! Det går detta men lite trixigt på vägen bara 👍🏻 kram Lisa

Svar: Det är lätt att vara hård mot sig själv. Jag går också omkring med känslan av att vara en bluff ibland. Men vi är inte mer än människor. Och då är det okej att visa sig mänsklig. Även om det ibland kan vara svårt att acceptera. Alla har vi styrkor precis som svagheter. haha jadu, den dagen kommer det verkligen att kännas som semester. kram
Hälsogrubblaren

#2 - - Denise:

Haha! Jag både skrattar och gråter. Får ett hugg i hjärtat av sorg och känner en lättnad av att någon är lika knasig som jag. Precis sådär brukar jag försöka förklara också. Minns att mamma första gången frågade mig, försiktigt, om jag trodde jag var schizofren... Så fick lägga om taktiken lite.

Men jag tycker nog martyren fick lite för stor äganderätt av detta inlägg, för han gjorde så du missade nr fem - Isabelle. Vem är Isabelle? Både med och utan alteregon! Eller, vem är Isabelle utan alteregon och vem BLIR hon av alla alteregons inflytt i huvudet?

Svar: Haha knasiga, absolut! Det är ju tur att vi kan känna oss knasiga tillsammans i alla fall! Men hahaha, den frågan har jag också fått. x) Men inte särskilt konstigt att dem misstänker det.
Tack för din tankeställare. Jag spinner vidare på den! ;)
Hälsogrubblaren

#3 - - Anonym:

Så bra skrivit och förklarat precis vad som finns i min hjärna. Glad att jag inte är ensam i detta men ledsen när jag ser det nedskrivit i text att vi har det så här hemskt 😬 I huvudet. Önskar man kunde som ni skriver att bara ta semester från detta helvete. Tack för din fina blogg❤️

Svar: Tack för dina fina ord, det värmer. Vi är många som delar samma problem ser jag! Tyvärr, måste jag ju säga. Ingen borde behövas slitas mellan så många röster och viljor. Kämpa på <3
Hälsogrubblaren

Till top