Möt mina alter egon

Livet med anorexi, Om mig / Permalink / 3

Varenda dag hålls det kafferep i min hjärna där det är en jäkla massa kacklande och åsikter om vad som är rätt och fel. Att jag ofta känner mig mentalt utmattad är inte särskilt konstigt när det jämt är fem röster som dividerar med varandra. Den som skriker högst, den vinner. Det är spelets regler. Möt mina kaffekärringar, här kommer en presentation.

Prestationsprinsessan vägrar att förhålla sig till begreppet lagom och förstår inte heller innebörden av ”good enough”. Hon ska alltid vara bäst, oavsett om det kräver den personliga hälsan som insats. Att plugga, skriva, träna, tävla, baka och göra andra nöjda tillfredställer hennes enorma bekräftelsehov. Utfallet av hennes prestation mäter hennes personliga värde. Hon är väldigt självfixerad och brydd över hur hon uppfattas av andra. Har svårt att förstå det faktum att andra har egna liv och att jorden inte snurrar runt henne. Fritid och avkoppling är för mesar, vila kan hon göra den dagen då de spikar på locket på kistan.

Knuts dominanta karaktär är redan bekant för de allra flesta. Han är den som alltid pratar högst, ofta så att vi andra sätter kaffet i halsen. Knut hatar kafferep, av den enkla anledningen att det innebär en kombination av de två saker han avskyr mest, att sitta stilla och att fika. Fysisk aktivitet, gärna högintensiv träning som förbränner kalorier, det älskar Knut. Så mycket att han gärna skulle ägna dygnets alla timmar i löparspåret om han kunde. Han tycker att mat är onödigt och är en stark förespråkare av svält. Få saker är nämligen så snyggt som en mager kropp med dominanta benkotor tycker Knut.

Kontrollfreaket vill helst veta allt om allting. Hon är perfektionist och älskar sin kalender lika mycket som sina att-göra listor. Om kontrollfreaket fick bestämma så skulle hela livet planeras i listor, varenda toabesök liksom måltid. Garderoben skulle vara sorterad efter färgskala och i kylen skulle allt stå i fina rader. Flexibelt tänkande och spontanitet ger henne kalla fötter. Istället är kontrollfreaket en trygghetssökande karaktär som har funnit en god vän i Knut. De håller gärna varandra i handen och tycker att det där med att räkna kalorier känns säkert och bra.

Martyrens är gängets pessimist och har som favoritsysselsättning att hata och slå på sig själv. Han går ofta klädd i sin offerkofta och med en oxpiska i handen, då är han helnöjd. Martyren är enkelspårig i sina tankar och gör alltid misstaget att fokusera blicken på stängda dörrar och glömmer därför lätt bort de som är öppna och finns bredvid. Martyren beklagar sig ofta över att han är hatad av sin omgivning och tycker om att skapa sina egna sanningar som han sedan litar blindt på.

Kalla de alter egon eller personlighetsdrag. Tillsammans utgör dem den jag är. Genom att särskilja olika delar av min personliget blir det också lättare att sortera mina tankar och härleda dem till olika alter egon. På så sätt så blir det också lättare att ge sunda tankar större utrymme och försöka låta att lyssna för mycket på Knut och martyren.

 
#1 - - Anonym:

En perfekt beskrivning av mej. Äger ingen offerkofta iof utan mer självhat. Tycker aldrig synd om mej själv utan mer "skyll dej själv" du är så värdelös. Nu är bluffen avslöjad, du kan inget fast har låtsats så bra men NU är du avslöjad. Det draget går också runt med en lätt åtdragen strypsnara även kallad ångest. Åh! Tänk den dagen man bara bli en alt två personligheter i huvudet 😂 Semester! Det går detta men lite trixigt på vägen bara 👍🏻 kram Lisa

Svar: Det är lätt att vara hård mot sig själv. Jag går också omkring med känslan av att vara en bluff ibland. Men vi är inte mer än människor. Och då är det okej att visa sig mänsklig. Även om det ibland kan vara svårt att acceptera. Alla har vi styrkor precis som svagheter. haha jadu, den dagen kommer det verkligen att kännas som semester. kram
Hälsogrubblaren

#2 - - Denise:

Haha! Jag både skrattar och gråter. Får ett hugg i hjärtat av sorg och känner en lättnad av att någon är lika knasig som jag. Precis sådär brukar jag försöka förklara också. Minns att mamma första gången frågade mig, försiktigt, om jag trodde jag var schizofren... Så fick lägga om taktiken lite.

Men jag tycker nog martyren fick lite för stor äganderätt av detta inlägg, för han gjorde så du missade nr fem - Isabelle. Vem är Isabelle? Både med och utan alteregon! Eller, vem är Isabelle utan alteregon och vem BLIR hon av alla alteregons inflytt i huvudet?

Svar: Haha knasiga, absolut! Det är ju tur att vi kan känna oss knasiga tillsammans i alla fall! Men hahaha, den frågan har jag också fått. x) Men inte särskilt konstigt att dem misstänker det.
Tack för din tankeställare. Jag spinner vidare på den! ;)
Hälsogrubblaren

#3 - - Anonym:

Så bra skrivit och förklarat precis vad som finns i min hjärna. Glad att jag inte är ensam i detta men ledsen när jag ser det nedskrivit i text att vi har det så här hemskt 😬 I huvudet. Önskar man kunde som ni skriver att bara ta semester från detta helvete. Tack för din fina blogg❤️

Svar: Tack för dina fina ord, det värmer. Vi är många som delar samma problem ser jag! Tyvärr, måste jag ju säga. Ingen borde behövas slitas mellan så många röster och viljor. Kämpa på <3
Hälsogrubblaren

Till top