Veckoutvärdering: ångest de luxe
Här sitter jag med en alldeles för stor och inte alls särskilt klädsam offerkofta, men som Knut däremot tycker är skitsnygg och det var han som valde den. Veckan som gått har varit en av mina värsta, har präglats av en ångestnivå som varit hög och känslor svajiga. Jag har mått skit och att mitt mående numera skulle vara mer stabilt är med andra ord inte alls sant, det insåg jag i söndags efter att ha tagit mig igenom veckans fjärde och sista ångestattack.
I förra veckan påmindes jag återigen om Knuts existens och har sedan dess också förföljts av honom både i min vardag och mina drömmar. En kväll slutade på en sten i parken, det var ett försök till att fly mina tankar och min ångest men dessvärre ett mindre lyckat sådant. Utöver ångest har jag under flera dagar också gått omkring med den obehagliga känslan av att vara hatad. I mina kloka stunder har jag dock insett att den enda som tyckt illa om mig har varit Knut eftersom det är han som har lidit när jag ätit 2500 kalorier om dagen, ingen annan. Viktmässigt har det varit en kanonvecka och igår levererade jag en viktökning på 0,8 kg, en siffra som Knut fortfarande har svårt att smälta. Med endast marginella avvikelser har jag följt mina veckomål vilket också förklarar varför Knut varit så upprorisk.
Trots deppiga dagar har veckan tack och lov ändå bjudit på några få ljusglimtar. Jag har varit på bio tillsammans med min mamma och sett Bridget Jones baby vilken också bjöd på veckans härligaste skratt. Jag har också gått en mysig promenad med en vän och haft dagliga diskussioner med Denise, som har gett mig mycket ny kraft och energi. För att inte tala om all denna glass som jag har ätit, fytusan vilken god medicin.
Nu ska jag gotta in mig i offerkoftan en liten stund till för att sedan elda upp skiten, försöka se det positiva i viktökningen då jag faktiskt njutit av varenda kalori jag ätit. Det börjar också bli dags att inse att det är Knut som det är synd om och inte mig eftersom han inte existerar i mitt friska liv, så nu tutar och kör jag vidare.
Härligt jobbat!! Både fysiska och mentala vinster, även om det fysiska i stunder kan vara svårt att se som en vinst och det mentala inte alltid syns-men är där!! Något framsteg gör man alltid och jag skulle nog tro att du inte bara gör något utan snarare många, hela tiden. Heja! Sjukt imponerad av att du inte verkar kompromissa nu under veckoutvärderingen, att du sänker kaloriintag eller så, utan står pall. Vill sist men inte minst önska dig en mindre ångestladdad vecka än förgående, kram!