Den perfekta kroppen
Inte för smal, inte heller tjock. Inte otränad men inte heller alltför vältränad. Gärna stor rumpa men fortfarande ett thigh gap. Idealkroppen är ett heltidsprojekt, svår att både fixa och behålla. Innebär förbud och uppoffringar vilka man många gånger blundar för i jakten på låga siffran på vågen och kroppen som vi tillsammans kommit överens om är perfekt. Kroppen som man hittar inom ett väldigt litet viktspann för helst ska vi väga lika mycket allihop, oavsett kroppsbyggnad och andra fysiska förutsättningar.
Själv jagade jag idealkroppen till förbannelse, säkert de flesta av er också. Jag ville betraktas som perfekt, felfri. Gärna ta det lite längre, för om smal är bra borde ju jättesmal vara jättebra. Idag tycker jag inte att idealkroppen är värd att jaga. Den är inte perfekt, inte för alla. För en perfekt kropp är väl ändå den som mår bra? Som förses med alla de näringsämnen som den behöver och fungerar perfekt helt enkelt. Om den kroppen i sin tur är slank eller kurvig, har en större rumpa eller större mage borde ju vara oväsentligt. För den är ju perfekt.
Jag tror inte på den populära hashtagen #fuckperfection, snarare att vi alla måste förstå vår egen perfektion. Att den perfekta kroppen för mig inte är densamma som för dig. Att jag är jag och du är du och att det i sin tur är alldeles perfekt.
