Försöker fly det som känns jobbigt

Livet med anorexi / Permalink / 0

Min ångest, den har ärrat mig. Har sårat mig så många gånger att jag numera gör allt i min makt för att undvika den, vägrar att ta onödiga risker. Även om jag inte haft panikångest på flera månader gör den mig fortfarande livrädd. Så skräckslagen att jag idag ägnar en stor del av mina dagar åt att försöka fly på olika sätt. Fly min ångest, mina tankar, känslor och allt som känns minsta jobbigt. Aldrig sitta ner och fundera utan alltid vara sysselsatt.

Detta beteendet har medfört att jag idag till viss del lever i förnekelse, både inför mig själv och inför andra. Blundar för sanningen i olika typer av sammanhang. Tackar ofta ja till saker, tänker att det där fixar jag för att sedan tvingas se sanningen i vitögat och erkänna att det gör jag ju inte alls. Förnekar mitt sömnbehov, andra sjukdomsrelaterade problem och att jag ännu inte är friska och starka Isabelle. Vill ta älgkliv när jag borde ta myrsteg, blundar för hinder för att sedan istället springa rakt in i dem.

Det må låta flummig och detta är också en ganska så abstrakt känsla. Men det hela grundar sig i att jag är trött på att hela tiden känna så otroligt mycket att jag nu vill stanna kvar i känslan av faktiskt må bra. Inte riskera den. Så därför skjuter det som känns jobbigt på framtiden och försöker må bra i stunden även om jag vet att det inte är hållbart i längden.

 

 

 

 

Till top