Pinchos och sushi

Livet med anorexi / Permalink / 0

Wow, just nu bara lossnar allt och under de senaste veckorna har jag öppnat nya dörrar dagligen, förvandlat anorexins fantasilösa rum från att vara en trångbodd etta till en luftig femrummare. Även om jag idag knackar ihärdigt på flera av dörrarna känns det just nu som någon slags dominoeffekt där den ena dörren liksom öppnar den andra. Nästan som att det blivit tvärdrag. Men oavsett hur det går till och vad som skapat den här frihetskänslan är ingen gladare än vad jag är just nu.

Idag kan jag nämligen äntligen äta ute igen, inte överallt men både Pinchos och mitt nya favoritsushiställe Zushi har numera blivit säkra kort och dit kan jag riktigt längta efter att få äta middag. Dessutom njuta av maten vilket är en alldeles magisk känsla som jag aldrig någonsin trodde att jag skulle få uppleva igen. Min sociala ångest är inte heller den lika påtaglig längre och jag känner idag hur jag återigen kan uppskatta att umgås med mina vänner. Hur jag riktigt längtar tills jag ska få träffa Denise nästa gång, också efter att få umgås med min andra efterlängtade kompis som kommer hit idag och stannar tills imorgonkväll.

Friheten utnyttjar jag väl och igår spontanåt jag, pappa och min syster på Pinchos. På torsdag ska jag dessutom äta sushi med min kompis. Jag har nämligen bestämt mig för att verkligen carpa diem de luxe nu, för det tycker jag  att jag är värd efter ett så fruktansvärt skitår.

 

 

 

 

Till top