Torsdagens shoppingrunda

Livet med anorexi / Permalink / 0

Okej, dagens dilemma. Knut behöver glasögon, ett par som förminskar verkligheten och ger en mer realistisk bild av den. Det behovet såg jag när jag, under min shoppingtur med Julia i torsdags, upptäckte att jag uppenbarligen fortfarande har en skev kroppsuppfattning.

Under de senaste veckorna har instruktörerna på gymmet kastat sig om halsen på mig, överöst mig med beröm och kommentarer så positiva att jag nästan själv tvingats markera att jag ju har några kilon kvar. Jag är inte frisk i vikten än, eller?  Även om jag såklart blivit både glad och stolt varenda gång något gett mig en hurrande high five har Knut också haft svårt att sortera i all pepp. Varför ska jag fortsätta gå upp i vikt nu när jag ser normal ut? För nu är det uppenbarligen inte bara jag som tycks se det utan även alla andra.

Knut har haft fel och torsdagens besök på Väla blev ett nödvändigt uppvaknande där jag överraskandes flera gånger. Bland annat när jag stod där i provrummen och insåg att jag fortfarande tycks drunkna i storlek 34. Det är så lätt att bli hemmablind och van vid att se en underviktig kropp i spegeln. Dagens visdomsord får därför bli att bara för att andra tycker att du ser friskare ut behöver det inte innebära att du är frisk. Därför väljer jag nu att lita på vården och inte på Knut.

 

 

Till top