Pannkaksfest

Mina utmaningar / Permalink / 2

I torsdags åt jag en historisk middag. En middag där jag satte gaffeln i Knut. Som fick honom att krympa och mig att växa. Idén om utmaningsmiddag föddes under eftermiddagen när min mage spontant efterfrågade pannkakor till middag. Knut skrek direkt nej och jag accepterade först utan att reflektera särskilt. Pannkakor, jag? Det går ju inte. Tills jag insåg att det går ju visst. I somras åt jag frysta pannkakor ett antal gånger, dessa med känt kaloriinnehåll. Hemlagat har däremot ännu aldrig varit ett alternativ. Varit för svårt, läskigt.

Utmaningen var antagen, pannkakor fick det bli. Så jag vispade smet. Utgick från mått och inte matvåg. Gjorde sedan en snabbkalkyl över hur många kalorier pannkakorna kunde tänkas innehålla och räknade därefter in middagen i mitt matschema.

När jag stod där stekredo insåg jag den lilla detalj som min entusiasm fått mig att missa. Jag kan mycket, men inte steka pannkakor. Min variant har mer liknat scrambled pancake. Ja, du förstår. Men jag gav det ett försök ändå. Första pannkakan blev som jag misstänkt, en spännande gegga. Att den inte var ätbar krånglade onekligen till det med kalorierna eftersom dessa var uträknade för hela receptet.

Jag blandade ny smet. Så fick det bli, skam den som ger sig. Heja heja. Men ännu en pannkaka fick dyka ner i soptunnan vilket också gjorde mig beredd att ge upp. Fan. Men då tänkte jag den förbjudna tanken. Den som Knut avskyr men som är naturlig hos en frisk person. Jag blandade två smetar. Ersatte det som jag trodde gått förlorat och skapade en mixsmet. Jag gick på feeling vilket man inte gör i anorexins exakta värld.

Du som delar min problematik vet antagligen också hur en sådan situation kan skapa kortslutning i hjärnan. Denna gången valde jag att dra ut kontakten och kortsluta Knut istället.

 

 

 

#1 - - Mormor och Morfar:

Heja, Heja ! Så fina pannkakorna ser ut ! Säkert jättegoda. Vi beundrar din styrka. LOVE YOU .

Svar: De var supersmarriga! Love you too!
Hälsogrubblaren

#2 - - Carro:

Men å så fantastiskt att läsa, vilken inspiration! Du ger mig motivation att följa de friska vägarna och tankarna. Att du kan göra så, då borde jag med kunna göra så. Både äta pannkaka och dra ut kontakten och gå på feeling ibland.
Styrkekramar ❤

Svar: Åh, tack vad glad du gör mig! Klart att du också kan. Det är jag helt övertygad om. Styrkekramar till dig också <3
Hälsogrubblaren

Till top