Hälsogrubblaren

Jag gjorde det, gick fram till den uppenbart anorektiska tjejen jag stötte på i Icabutiken igår. Vågade ta steget trots att jag länge varit osäker på hur man ska agera i den typen av situationer. Men den här gången valde jag att lita på magkänslan, göra det som kändes rätt i stunden vilket där och då var att gå fram. Att vara aktiv snarare än passiv eftersom det är vad jag tror att jag själv skulle ha uppskattat när jag var som sjukast. Att få känna mig sedd snarare än osynlig.

 

Men vad säger man? Det är svårt, inte alls lätt att veta och det sista jag ville var att riskera att trampa henne på tårna. Däremot ville jag visa att jag såg henne, såg att hon var sjuk. Dessutom ge henne lite hopp om att det blir bättre. Så jag fattade mig ganska så kort, knackade henne försiktigt på axeln och sa att jag helt enkelt inte kunde låta bli att ta kontakt eftersom jag själv är sjuk och vet vad hon går igenom. Att jag bara ville säga att hon ska ta hand om sig och att det är värt att kämpa mot det friska, att även om jag själv inte gått i mål än åtminstone mår betydligt bättre nu än vad jag gjorde för bara ett år sedan.

 

Responsen jag fick var positiv och kvinnan jag knackat på axeln såg ut att bli uppriktigt glad ut över att jag visat att jag bryr mig. Förnekade dock sin ätstörning och hävdade att hon varit sjuk och inlagd för ett par år sedan men numera var frisk. Hur mycket sanning det låg i hennes ord vet jag däremot inte och av hennes kropp att döma var hon inte alls frisk vilket jag ville jag visa att jag såg. Om min reaktion påverkat henne eller om det jag sa gick in genom ena örat och ut genom andra vet jag såklart inte. Men jag har i alla fall försökt, gjort något istället för ingenting alls.

 

Efter igår har jag dessutom bestämt mig, bestämt att jag hädanefter ska fortsätta gå fram till sjuka personer om situationen tillåter. Visst finns det en risk och kanske landar det inte lika bra hos nästa person som det gjorde hos kvinnan igår. Kanske går det till och med käpprätt åt skogen. Men finns det minsta lilla chans att det kan hjälpa så är det en risk jag tänker ta.