Att våga sticka ut från normen
Mallen är trång men ändå är jag inom den, egentligen kanske inte av en slump utan för att jag helt enkelt själv tryckt mig in i den. Anpassat mig för att befinna mig inom ramen för vad som är normalt, passa in i den svenska normen med allt vad den innebär. Idag har jag alla rätt - är vit, medelklass, smal, universitetsutbildad och hetero. Lever det liv jag förväntas leva, följer flocken oftare än jag går emot den.
Avviker gör jag såklart också men då för det mesta tillfälligt, bokar äventyrsresa till Zambia när andra åker på charter till Mallorca men för att sedan komma hem, åka Volvo och äta fredagstacos. Dels för att det såklart är mysigt men också för att passa in, för att alla andra gör det och det är så det ska vara.
En tanke som jag funderat väldigt mycket på under de senaste dagarna är hur styrd inte bara jag utan nästan vi alla är av vår omgivning och av andras beslut. Till följd av det har jag också grubblat över hur mitt liv skulle se ut om jag var oberoende alla andras syn på hur ett sådant liv ska levas. Kort och gott i vilken utsträckning normen satt krokben för mig.
Som en konsekvens av detta känner jag mig just nu en gnutta rebellisk, som en trotsig treåring som vill utmana sina föräldrar. Sätta höger sko på vänster fot och komma till förskolan iklädd superhjältedräkt. Jag vill våga, våga utmana normen när mina värderingar inte stämmer överens med samhällets. Sluta jämföra mig och leva det liv som jag vill leva oberoende av hur andra väljer att leva sitt. Jobba med det jag brinner för oavsett hur prestigefyllt mitt arbete är, resa dit ingen annan reser, och väga så många kilo som just min kropp mår bra av. För jag vill vara jag, mitt original snarare än en kopia av dig.
