Måste, borde, ska bara

Livet med anorexi / Permalink / 2

Jag är en sådan person som hela tiden har tusensaker jag borde göraoch ett schema med så många måsten att jag sällan har tid att reflektera över vad jag faktiskt vill göra. Mina måsten tycks ändå alltid ta över vilket gjort mig till en duktighetsmissbrukare av rang. Det har liksom blivit som ett mantra, ett så djupt rotat beteende som berövat mig på alldeles för mycket glädje. Ett tankesätt och en livsstil jag inte ifrågasatt förrän min mamma började göra det och nu även min behandlare i Lund.

Hela tiden känner jag att jag borde prestera på många olika plan, går i samma jäkla duktighetsfälla gång på gång. Söker bekräftelse genom prestation och gör allt för att leva upp till de skyhöga förväntningar jag har på mig själv. Jag har sagt det förut, att jag så gärna vill må bra och vara lycklig. Ändå är jag mitt eget största hinder för att nå dit. Missbrukar mina att göra-listor på samma sätt som en alkoholist missbrukar alkohol. Kan, precis som en alkoholist inte kan hålla sig borta från flaskan, inte ha en att göra-lista stående. Måste bocka av den tills den är tom. Sen ska jag ha kul, sen sen sen.

Jag måste tänka om, ännu en gång. Hitta balansen och börja leva ett liv som får mig att må bra och inte enbart göra andra nöjda. Inte heller göda min prestationsprinsessa. Hädanefter träffa folk för att jag vill och inte enbart för att det var längesen sist. Jag tänker därför nu göra ett experiment, lyssna inåt och ifrågasätta allt jag gör och fundera om jag gör det för att jag vill eller måste. Mer roligt, det blir min uppgift framöver.

 

#1 - - Anonym:

Det där har jag lärt mej precis nu. Vid 37-års ålder och efter ett par vändor i anorexi o ätstörningsträsket. Utbränd rejält för snart 2 år sedan. X antal terapitimmar senare. Så underbart när man väl lärt sej, på riktigt!! Så fri! Söker inte den typen av bekräftelse och känner inte ständig skam, skuld synd mm. Kan inte skriva allt här för då tar jag över hela bloggen men är nykär i livet. Så du är på helt rätt spår! Äkta bekräftelse som stannar kvar den kan bara komma från dej själv egentligen. Förnekar du dej själv och dina behov kommer annan bekräftelse studsa från dej som vatten på en gås.
Kram L

Svar: Åh, vad härligt att du känner så, och så inspirerande! Så fri vill jag också känna mig. Värt att kämpa för. :) Kram
Hälsogrubblaren

#2 - - Anonym:

Oh vad jag känner igen mig i detta att alltid prestera ger enorm inte stress och kan aldrig slappna av njuta och vara i nuet.
Detta tär på kroppen som känns helt överkörd. Hänger med på din utmaning för behöver verkligen ändra på mig och göra må bra saker för mig själv. Tack för att du delar med dig underbar blogg❤️

Svar: Vad trist att höra. Vi får helt enkelt ta varandra i handen och båda göra en förändring! Åh, tack så mycket för dina fina ord, det värmer <3
Hälsogrubblaren

Till top