Vårdens viktfokus
Låt oss prata viktfokus, inte mitt utan vårdens. Om hur vårdpersonal idag tycks använda siffran på vågen som måttstock för att avgöra hur sjuk en patient är, också bestämma om den ska erbjudas behandling eller inte. Hur vikten alltid tycks vara viktigast oavsett hur patienten mår i övrigt. Ett synsätt vilket i mina ögon är fel men dessvärre väldigt vanligt och jag har hört flera personer som inte tagits på allvar eftersom deras vikt inte kvalat in till en sängplats på avdelning.
Självklart är vikten också viktig, det förnekar jag inte och i de flesta fall blir livet också bättre när man kommer upp några kilon i vikt och kroppen börjar reparera sig igen. Men bättre behöver inte alltid betyda bra och därför gör det mig jäkligt frustrerad att vården i många fall blundar för är det faktum anorexia faktiskt har två spår som måste jobbas med, viktspåret och det mentala spåret. Att båda är viktiga och att det ena löser inte alltid det andra.
Vården måste alltså tänka om för att som anorektiker få höra att man inte är tillräckligt smal är onekligen som att hälla tändvätska på en öppen eld. Något man behöver inte heta Einstein för att förstå att det triggar och kan göra att den tävling och strävan att bli smalast då lätt kan eskalera, innebära att den som är sjuk att dra åt svångremmen ytterligare vilket är galet. Dessutom sorgligt hur den som äntligen vågat sträcka ut sin hand och be om hjälp möts av en käftsmäll.
Så om du skulle känna igen dig, våga stå på dig och ge dig inte. Alla har vi rätt till att må bra och ingen ska behöva leva med en ätstörning oavsett vad vågen säger.