Personligt matschema
I över två år har fanatiskt kaloriräknande och tvångsmässig vägnig varit en naturlig del av min vardag. Två rutiner så självklara att jag aldrig ens tagit mig tiden att ifrågasätta dess betydelse och tillförsel till mitt liv. Vad det egentligen gett mig mer än kontroll vilket också varit mitt främsta argument för att fortsätta med mina beteenden. Med ett strikt kaloriintag liksom regelbunden vägning har jag ju nämligen kunnat försäkra mig om att jag inte rusar upp i vikt, att jag en vacker dag väger flera hundra kilo. En tanke som kan tänkas låta ologisk men som ju vore en riktig mardröm, inte sant?
I strävan att utveckla en sundare relation till mat har jag uppmuntrats att dumpa vågen och att sluta räkna kalorier helt och hållet. I teorin är detta enkelt men att ge upp båda mina mycket dyrbara livlinor samtidigt har under de senaste veckorna känts så överväldigande att jag ännu inte vågat ta steget att ge det ett försök. Därför har jag istället stått och stampat på ett och samma ställe i ren frustration, med en beslutsångest som varit mig alldeles övermäktig. Jag behöver en annan väg att gå men några konkreta förslag på andra sätt att tackla mina tankar och börja gå upp i vikt har jag idag inte fått. Under de senaste dagarna har jag därför bestämt mig för att inte längre vara passiv och vänta på att någon ska ge mig lösningen för hur jag ska bli frisk. Istället har jag ägnat helgen åt att analysera min komplexa problematik och klurat på en metod anpassad för just mig och min sjukdomsbild.
Med det sagt har jag idag konstaterat att vågen måste bort, trots att mitt hjärta grät en skvätt när jag kom till den insikten. Denna hindrar mig onekligen från att våga äta mer (samtidigt som jag behållit den med ursäkten att jag annars kommer att äta i underkant om jag inte får veta min vikt). Men nu är det slut på ursäkter och en förändring måste ske!
Som ett resultat av allt mitt grubblande har jag under helgen identifierat tre grundpunkter som hela min metod grundar sig i - struktur, variation och regelbundenhet. Tre ledord som kommer visa mig vägen framöver. Likt många andra med ätstörningar har jag idag valt att börja följa ett matschema. Ett beslut jag förklarar med att min problematik grundar sig i att jag måste börja tillåta mig själv att äta fler kalorier. Något som för mig är förenat med ångest deluxe. Jag har dock kunnat konstatera att min ångest lindras någorlunda om det jag stoppar i munnen, enligt mig, är ”värt sina kalorier”. Matschemat innehåller alltså endast livsmedel och maträtter som jag känner aptit och sug inför. Det gör i sin tur schemat realistiskt, får mig att inte vilja fuska vilket ju skulle göra matschemat fullkomligt poänglöst.
I mitt matschema har jag alltså beräknat det totala kaloriintaget för varje dag och har bestämt mig för att till skillnad från förra veckans 1300 kcal, nu äta 1600 kcal från måndag till fredag och därefter ha ett dagligt intag på 1800 kcal per dag. Med kalorikontroll känns det utmanande men ändå okej att släppa vågen till nästa måndag för att istället helt förlita mig på matschemat och följa det slaviskt. Jag ser dessutom massor av andra av vinster med mitt matschema, däribland mindre beslutsångest och matfokus men dessa syften kommer jag att diskutera i ett inlägg längre fram. Startskottet gick igår och hittills har jag följt schemat till punkt och pricka. Vänner, det är nu det händer.