10 saker om mig

Om mig / Permalink / 0
Vännner, ni känner ju mig nu. Vi hörs och störs ju i stort sett varenda dag, förgyller varandras dagar. Idag tänkte jag därför att vi lämnar ätstörningar och allt annat  bedrövligt för att istället fördjupa vår fina bloggvänskap lite. För vet ni vad? Idag tänkte jag nämligen bjuda tio saker ni inte visste om mig...
  • Jag kan verkligen inte säga nej och tycker att det är så svårt att det flera gånger hänt att jag dubbelbokat mig för att jag i stunden inte klarat av att berätta att jag redan är uppbokad, haha. Jag har dessutom köpt en massa onödigt skit som folk försökt sälja på mig just för att jag inte kan förmå mig att säga tack men nejtack.
  • Jag och min syster vill båda, om vi en dag får en dotter, döpa henne i Otilia och redan nu har vi vilda förhandlingar om vem som ska få använda namnet. Det trots att ingen av oss ens är funderar på att skaffa barn inom de närmsta åren..
  • Jag är absolut  ingen finsmakare när det kommer till mat och är inte den du bjuder på ost & kex, musslor eller gazpacho. Istället tycker jag fortfarande att barnmenyn på restaurang  lockar mest.
  • Jag älskar puderrosa och hälften av kläderna i min garderob går i just den tonen.
  • Jag verkligen avskyr svamp, kokt ägg och squash. Can´t handle.
  • Jag lever i tron om att jag inte är som alla andra.
  • Jag har en dröm om att starta ett B&B utomlands, helt i Sydafrika eller Italien.
  • Okej, detta är ju nästan pinsamt. Men jag har en gottelåda på mitt rum i vilken det ligger godis som jag köpte i Hong Kong och chokladtomtar sedan i julas. Den tenderar liksom att fyllas på snabbare än den äts utav.
  • Som barn gick jag på  massor av olika sporter. Simning, gymnasiik, karate, badminton, golf och hopprep.
  • Jag har rest runt fem dagar ensam i  Kina i (på landsbygden dessutom). Det gjorde jag utan att göra någon som helst research innan jag åkte och när jag väl kom dit insåg jag att inga sociala medier fungerade där pga cennsur. Att dem inte heller pratar engelska. Tufft men lärorikt
 
 
Och så har jag en fråga till er, vad vill ni läsa mer om här på bloggen? Vilken typ av inlägg är roligast att läsa?

Metod för att bli frisk från anorexia

Tips / Permalink / 0

Igår fick jag en idé, en ganska suverän sådan måste jag ändå erkänna. Jag kom nämligen, under min kreativa eftermiddagspromenad, att tänka på ett belönings- och poängssystem som skulle kunna fungera som ett riktigt bra hjälpmedel för att bli frisk. Synd att jag kom på det ungefär ett år för sent bara och inte när jag själv behövde den som mest. Jag tror nämligen att detta är ett klockrent sätt att kicka igång sitt tillfrisknande på. Så idag vänder jag mig till dig som är redo för avstamp men inte riktigt vet hur eller vart du ska börja. Börja såhär.

Jag tror på belöningar, både kort- och långsiktiga sådana. Det sporrar, hjälper även den som har det knapert med motivation att hålla näsan över vattenytan. Det gör det värt att fortsätta kämpa, så även de dagar då man inte orkar. Eller jag kan ju bara tala för mig själv men i mitt fall har belöningar fungerat bra och varit en stark drivkraft när det varit som kämpigast. Med det sagt menar jag såklart inte att resor och andra lockbeten fungerar som enda motivation, men som en extrahjälp.

Nu till mitt belönings- och poängsystem. Det första du måste göra är att lista dels all den mat du idag är rädd för men också allt annat som du tycker är jobbigt och är relaterat till din ätstörning. Kanske att äta utöver matschema, att avstå motion eller att prova en ny maträtt. Försök hitta det som just du tycker är tufft och kämpigt. När du listat alla fearfoods och utmaningar så poänger du sedan varje utmaning med en siffra från 1-5. Det som känns någorlunda lätt innebär ett poäng och det som känns som en nästintill omöjlig utmaning, det ger dig fem poäng.

När du har graderat utmaningarna så väntar det roliga, att bestämma belöningar som sporrar dig till att faktiskt vilja kämpa dig igenom alla dessa utmaningar. Kanske kan det vara att du får lov att gå på en viss konsert, göra något du längtat eller så kan det också vara något materiellt som kanske ett nytt smycke. Bestäm själv för vad som motiverar just dig.

Slutligen sätter du, helst tillsammans med någon annan, en poänggräns för hur många poäng du måste samla ihop. Kanske känns 50 poäng rimligt, men det avgör du såklart själv. Den dagen när du sedan tjänat ihop dina 50 poäng får du då också din belöning. Det är alltså du som styr och bestämmer hur snabbt det går för dig att tag dig till målet. Lika gärna som det kan ta en vecka kan det också ta en månad. Det är det din kämpaglöd som avgör!

Jomen Skåne är fan fint.

Sannolikheten att du ska börja hetsäta...

Livet med anorexi / Permalink / 1
Under mitt läkarbesök på ätstörningsmottagnigen i måndags tog jag och min läkare tillsammans ut och tittade på rädslan inför att aldrig kunna sluta äta, disskuterade sannolikheten för att anorexia en dag ska övergå i hetsätning. Det här blev ett samtal under vilket Knut fick ordentligt motstånd av konkret statistik. Information som han inte riktigt vet hur han nu ska hantera.
 
Enligt min läkare har idag nästan hälften av Sveriges befolkning problem med övervikt, vissa också fetma. Därav är det kanske inte helt obefogat att vi oroar för att en dag drabbas av   samma problem (som om det vore jordens undergång?) Men min läkare hade också andra argument, statisik som visar på att största delen av de som en gång lidit av anorexia inte tillhör denna hälft. Inte för att de inte är friska utan för att dessa personer helt enkelt väljer att leva en mer hälsosam livsstil än vad många andra gör. Dessutom finns det ytterligare statisik som visar på att den här gruppen av människor till och med ligger på BMI-skalans nedre del, men fortfarande inom normalviktsintervallet såklart.
 
Informationen gäller för dem som har lidit av anorexia, den restriktiva varanten. Det vill säga de som helt enkelt slutat äta helt och för bulimi gäller andra siffror som jag inte känner till. Så vart vill jag komma med detta? Att rädslan är obefogad och det inte finns något som talar för att den kommer att bli verklighet. Snarare tvärtom, att vi kommer att ha en god balans i framtiden. Så bär med er det, för det tänker jag göra. 
 
 
Till top