Med tusen tankar
Det är inte ångest, inte heller depression. Möjligtvis social fobi men troligtvis är att det något helt annat som spökar just nu, som får hjärnan att kännas alldeles grötfylld och geggig. Liksom ostrukturerad. Känslan är egentligen abstrakt men väldigt obehaglig. Lite som att jag bygger mig ett mentalt fängelse men utan att kunna stoppa det. Är det tvångstankar? Eller symptom på mental utmattning? Jag vet inte, men känner helt klart igen vissa tankemönster även om många är nya. Hursomhelst är det inget behagligt tillstånd, faktiskt riktigt jobbigt att ha en hjärna som just nu maler som en fidget spinner men utan att kunna sätta ord på tankarna som snurrar.
Det är just precis detta som jag också tycker är så frustrerande med psykisk ohälsa. Att hela tiden känna och tänka en massa märkliga känslor och tankar men utan att kunna sätta fingret på vad som är fel. Veta vart skon egentligen klämmer. Har man ett brutet ben är skadan uppenbar och man behöver då inte vara någon läkare för att veta att det är benet man ska gipsa, men med psykisk ohälsa är det däremot så mycket mer komplext. Man vet inte om man har brutit benet eller höften, behöver gips eller plåster och därför är det också svårt att veta hur man på bästa sätt tacklar situationen, tyvärr. Men denna gången tänker jag att jag väl får testa mig fram, prova olika metoder. Så idag tänker jag börja med sömnen, för just sömnkontot ligger idag verkligen på minus.
