Hälsogrubblaren

Jag gissade på ett kilos viktökning i Italien, dietisten på 0,4 kilo. Förutsatt att jag åt bra vill säga, annars mindre. Men 0,4 kg vore imponerande sa hon vilket i mina öron inte alls lät som ett orimligt mål. Nästan lite väl lätt och efter att ha ätit stora skinkpaninis, pasta minst en men ofta två gånger om dagen, tre dagliga glasskulor och dessutom den där pizzan trodde jag mig ha vunnit vår vadslagning. För 0,4 kilo borde jag ju ha gått upp av nästan bara pizzan, right? Men så fel man kan ha och det var med hakan nere vid knäna som jag mötte siffran på vågen i fredags. Istället för att ha gått upp 0,4 kilo hade jag då nämligen gått ner det. Jag hade alltså tappat i vikt av att äta sådär. Det var inte för mycket, istället var det för lite. Åtminstone i förhållande till vår ganska så höga aktivitetsnivå vilket verkligen förvånade mig.

Med även om det känns surt att jag inte lyckades leverera på vågen den här gången tänker jag dock inte förminska alla andra framsteg jag gjorde i Italien vilka var många. Istället lära mig av resan, som exempelvis…

-       Att äta pasta och pizza inte är likställt med att gå upp i vikt. Alla kan äta det, dagligen om vi så vill.

-       Att det krävs mer mat än man tror för att gå upp i vikt.

-       Att det inte finns någon anledning att vara rädd för mat.

-       Att jag inte på något sätt är glupsk.

-       Att äta fritt inte är detsamma som att rusa upp i vikt. Kroppen känner sig nöjd, det fick jag känna på i Italien.

 

Denna veckan blir det alltså mer mat för nu ska den här kroppen upp i vikt, sådetså!