Okej mina vänner, idag tänkte jag dela med mig av massor av nyttig information här på bloggen. Igår fick jag nämligen för första gången träffa en dietist på ätstörningsmottagningen i Lund. En kontakt och hjälp som jag kämpat hårt för att få men nekats väldigt länge. Först på grund av att jag var alldeles för lågviktig och därmed inte heller mottaglig för hjälpen men på senare tid främst för att jag helt enkelt inte ansetts vara kvalificerad då jag varken är vegetarian eller vegan. Det finns nämligen idag endast en dietist på ätstörningsmottagningen i Lund, som dessutom endast jobbar halvtid på avdelningen vilket gör att de måste hushålla med resurserna. Knepigt kan jag tycka eftersom en dietist kan vara den absolut viktigaste kontakten för den med en ätstörning.
Men hursomhaver… jag fick en tid och det är jag tacksam för eftersom mötet igår kanske var mitt bästa under mitt år som patient på ätstörningsmottagningen. För den här kvinnan, she had me at hello. Haha, skämt åsido men detta var en otroligt kompetent och erfaren person som jag redan efter ett par minuter fick ett enormt förtroende för. Allt hon sa var spot on och exakt, precis vad jag behövde höra just nu.
Så under den dryga timme som vi träffades överöste hon mig med massor av information så relevant att den borde vara det första en anorexiapatient får höra när den skrivs in på mottagningen. Vi grottade dessutom ner oss i min kost, hur den ser ut just nu och kan förbättras på sikt.
Det som jag trodde skulle endast bli ett möte ska tydligen dessutom bli flera och under en tid framöver ska jag få träffa henne varannan vecka och då tillsammans göra förändringar för att hjälpa mig att komma upp de sista kilona i vikt och skaffa mig en bra kosthållning. Det känns verkligen suveränt så ni som inte fått träffa en dietist - kämpa för att få den värdefulla hjälpen ni också!
Några saker jag tar med mig från igår…
-
Att hon, trots lång erfarenhet av att jobba på ätstörningsmottagning, inte träffat en enda f.d anorektiker som varit varken blivit pluffsig eller överviktig. Det kommer alltså inte att hända!
-
Kroppen är i energibrist så länge man är underviktig vilket kroppens inre organ tar mycket mer skada av än jag någonsin kunnat föreställa mig. Både organ och tarmar tar alltså fortfarande stryk trots att jag mår så himla mycket bättre.
-
Bara för att man får sin mens tillbaka behöver det inte innebära att kroppen mår helt bra. Bättre absolut, men det finns fortfarande fler saker att reparera.
-
Att om jag behåller denna vikten på ett BMI omkring 17,5 kan räkna med ett kort liv. Dessutom förmodligen också se ut som 70 när jag är 50 år.
-
Att ekonomi- och läkarstudenter är överrepresenterade bland anorexiapatienter. (en parantes)
Vissa punkter var kanske något harsh men ändå nyttigt för mig att höra. Så nu lägger jag i en extra växel. Är ni med mig?
Bra kämpat, det kommer garanterat vara en bra hjälp. Faktiskt mycket förvånad att du inte fått träffa nån tidigare. Jag gick på öppenvårdsmottagning helt utan framgång men fick träffa en dietist efter några månader. Där fick jag den chock som behövdes för att börja ändra nåt. Hon räknade på några veckor i min matdagbok och sa att jag måste äta mer än dubbelt så mycket, ännu mer om jag fortsatte träna. Jag höll på att ramla av stolen, helt chockerad. Fattade inte hur det skulle gå till, anade vilken ångest det skulle ge. Men blev övertygad att det var enda vägen framåt.
Nu går jag på dagvård och kämpar varje dag. Men utan den smällen hade jag säkert fortsatt som förut, utan att komma nånstans.