Märkliga cravings

Livet med anorexi / Permalink / 1

Okej kära vänner, låt oss prata cravings. Detta märkliga fenomen som jag inte alls tycks förstå mig på. Som till exempel hur mat man inte alls tyckt om innan anorexin plötsligt blir så himla intressant under sjukdomstiden. Jag har flera sådana, livsmedel som har blivit så otroligt hypeade under de senaste åren men som jag egentligen knappt åt innan anorexin. Vissa inte sedan jag var barn och andra aldrig någonsin.

Chokladflingor är en typisk sådan grej som jag kunde ligga och tänka på under mina sömnlösa nätter förra sommaren, dregla mig till sömns över. Jag och min syster fick alltid just chokladflingor under sommarlovet när vi var små och jag bara älskade det, att sitta där och njuta av mina Coco Pops framför sommarlovsmorgon. Men efter 10 års ålder växte jag ifrån det och jag åt hellre annat.

Ett annat craving var Risifrutti. Jag äter inte Risifrutti, har aldrig gjort. Yoghurt, absolut men Risifrutti nej. Ändå var det Risifrutti jag skulle ha till varje pris när jag var som sjukast förra sommaren. Är det inte ironiskt? Men hur det än kan bli så tror jag ändå att det är viktigt att bocka av dessa mystiska cravings. Just för att ta ner dem från den piedestal man ställt dem på. Jag åt chokladflingor, säkert två paket förra sommaren, men nu är jag kvitt med den längtan. Samma sak gäller fiskpinnar, korv med makaroner och andra helt otippade middagar som jag skulle kunna döda för. Med det sagt vill jag tala om för er som känner igen er att ät och njut. Strunta i om det är onyttigt eller inte. Ni kommer inte att vara sugna på chokladflingor för evigt.  

 
#1 - - Anonym:

Åh! Hade nästan glömt men första gången jag var anorektisk drömde jag om varm nyponsoppa med vaniljglass eller grädde. Ingen favorit varken före eller efter.

Svar: Haha, det är så märkligt hur det kan bli så! 😆
Hälsogrubblaren

Till top