Hälsogrubblaren

Okej kära vänner, låt oss prata cravings. Detta märkliga fenomen som jag har himla svårt att förstå mig på. Exempelvis hur som mat man inte alls tyckt om innan anorexin plötsligt blir så himla intressant under sjukdomstiden. Jag har flera sådana, livsmedel som har blivit så otroligt hypeade under de senaste åren men som jag egentligen knappt åt innan anorexin, vissa inte sedan jag var barn och andra aldrig någonsin.

Chokladflingor är en typisk sådan grej som jag kunde ligga och tänka på under mina sömnlösa nätter förra sommaren, som kunde få mig och dregla på huvudkudden. Jag och min syster fick nämligen alltid just chokladflingor under sommarlovet när vi var små och jag bara älskade det, att sitta där och njuta av mina Coco Pops framför sommarlovsmorgon. Men efter 10 års ålder växte jag ifrån det, åt då hellre annat.

Ett annat craving var Risifrutti vilket jag inte äter och aldrig heller har gjort. Yoghurt, absolut men Risifrutti nej. Ändå var det Risifrutti jag ville ha till varje pris när jag var som sjukast förra sommaren. Är det inte märkligt? Men hur det än kan bli sådär tror jag ändå att det är viktigt att bocka av dessa mystiska cravings just för att ta ner dem från den piedestal man ställt dem på. Så jag åt chokladflingor, säkert två paket förra sommaren, men nu är jag kvitt med den längtan. Samma sak gäller fiskpinnar, korv med makaroner och andra helt otippade middagar som jag då skulle kunna döda för. Med det sagt vill jag tala om för er som känner igen er att ät och njut. Strunta i om sockrade flingor är en optimal frukost eller inte för ni kommer inte att vara sugna på chokladflingor för evigt. Jag lovar.