Utmaningshelg 2.0

Mina utmaningar / Permalink / 0
Nu är det bestämt, på lördag åker jag upp till Stockhom för ännu en utmaningshelg med Denise. Med henne blir 1+1=3 och sist varenda minut av våra två intensiva dygn tillsammans var så kul att vi spontant bestämde oss för att träffas även nu i helgen. Det blir samma sällskap men en hel del nya utmaningar som vi ska försöka bocka av från lördag till måndag. Men även om vi såklart ska försöka tänja på gränser är helgens främsta syfte ändå inte utmaning utan att faktiskt umgås och ha kul! 
 
Såhär ser denna helgens utmaningslista ut:
  • Testa nya maträtter.
  • Äta ute.
  • Äta okända kalorier.
  • Dricka kalorier.
  • Äta en hel glasspint.
  • Testa en ny glassmak.
  • Äta cookies & cream-creps till frukost.
  • Pröva tempehbollar med ris och teriyaki på Icha Icha.
  • Äta varm macka på Joe & the Juice.
  • Äta pittayabowl på Hälsocaféet.
  • Äta frukost på Espresso House.
  • Dricka en salted caramel frapino.
  • Köpa biogodis utan att väga eller veta antalet kalorier.
  • Äta större måltider än vi är vana vid.
  • Äta en proteinkaka trots att vi båda är extremt anti proteinbars.
 

Utmaningshelg med Denise

Mina utmaningar / Permalink / 2

Hur har er helg varit? Min har varit maxad, den bästa på evigheter. Jag minns inte ens sist jag hade så roligt som jag haft de senaste två dagarna tillsammans med min kompis och kompanjon Denise. Trots att vi har känt varandra i över ett halvår nu och pratar jämt, var det först i helgen som vi träffades för första gången. I lördags kom hon äntligen hit, ner till Skåne, för två dagars bootcamp och kompishäng. 48 timmar så intensiva och fullspäckade att vi inte ens hann duscha. Det fanns det helt enkelt inte utrymme för i vårt fullmatade schema, haha.

Det vore lögn att säga att jag inte var nervös, för det var jag. Två dygn tillsammans med en helt ny person är, för mig som knappt kunnat umgås länge med släkt och vänner, en utmaning i sig. Men det som skulle kunna ha slutat i kaos blev så fantastiskt bra. Jag minns inte sist jag hade så kul och när jag skrattade så mycket. Inte heller hade så lite ångest trots att vi utmanade genom hela helgen, aldrig gjorde säkra val utan mötte ena rädslan efter den andra.

Vi har ätit så mycket gott kan ni tro, dels lunch på Max men också middag på Pinchos. Dessutom har vi bakat massor av gott som jag bara måste dela med mig receptet av här på bloggen. I 48 timmar befann vi oss i mathimmeln, en upplevele som vi dessutom fick uppleva med varandra.

Den här helgen var precis vad vi behövde, inte bara för att vi lyckades spränga murar men också för att vi bara fick vara oss själva, inte våra ätstörningar. Denise och Isabelle, vilket var en enorm befrielse. Så nu är jag nytankad med massor av energi och motivation, redo att kicka igång ännu en vecka.


Det här utmaningarna har vi lyckats klara av på 48 timmar:

  • Pulled Oumph burgare till lunch på Max.
  • Pasta till middag, carbonara!
  • Spontan minichokladboll till kaffet, utöver matschemat.
  • En hel Ben & Jerry pint.
  • Ciabatta till frukost (med banan och marmelad på)
  • Våffla med mjukglass och karamellsås på Burger King.
  • Granola på kvargen.
  • Äta ute tre gånger totalt.
  • Middag på Pinchos (fyra rätter varav en var sötpotatispommes)
  • Äta hembakt cheesecake och muffins.
  • Äta tidigare på dagen än vad vi brukar.
  • Smoothiebowl med granola och jordnötssmör.

 

Pannkaksfest

Mina utmaningar / Permalink / 2

I torsdags åt jag en historisk middag. En middag där jag satte gaffeln i Knut. Som fick honom att krympa och mig att växa. Idén om utmaningsmiddag föddes under eftermiddagen när min mage spontant efterfrågade pannkakor till middag. Knut skrek direkt nej och jag accepterade först utan att reflektera särskilt. Pannkakor, jag? Det går ju inte. Tills jag insåg att det går ju visst. I somras åt jag frysta pannkakor ett antal gånger, dessa med känt kaloriinnehåll. Hemlagat har däremot ännu aldrig varit ett alternativ. Varit för svårt, läskigt.

Utmaningen var antagen, pannkakor fick det bli. Så jag vispade smet. Utgick från mått och inte matvåg. Gjorde sedan en snabbkalkyl över hur många kalorier pannkakorna kunde tänkas innehålla och räknade därefter in middagen i mitt matschema.

När jag stod där stekredo insåg jag den lilla detalj som min entusiasm fått mig att missa. Jag kan mycket, men inte steka pannkakor. Min variant har mer liknat scrambled pancake. Ja, du förstår. Men jag gav det ett försök ändå. Första pannkakan blev som jag misstänkt, en spännande gegga. Att den inte var ätbar krånglade onekligen till det med kalorierna eftersom dessa var uträknade för hela receptet.

Jag blandade ny smet. Så fick det bli, skam den som ger sig. Heja heja. Men ännu en pannkaka fick dyka ner i soptunnan vilket också gjorde mig beredd att ge upp. Fan. Men då tänkte jag den förbjudna tanken. Den som Knut avskyr men som är naturlig hos en frisk person. Jag blandade två smetar. Ersatte det som jag trodde gått förlorat och skapade en mixsmet. Jag gick på feeling vilket man inte gör i anorexins exakta värld.

Du som delar min problematik vet antagligen också hur en sådan situation kan skapa kortslutning i hjärnan. Denna gången valde jag att dra ut kontakten och kortsluta Knut istället.

 

 

 

Till top