Veckoutvärdering: tankspridd

Veckoutvärderingar / Permalink / 2

Jag är så förvirrad, totalt lost i dagarna just nu. Vet inte om det är lördag eller torsdag, tisdag eller fredag. Igår var det visst måndag, en dag vilket i mitt fall egentligen innebär vägning men tankspridd som jag var gick jag rakt förbi vågen och inte förrän frukosten låg i magen slog det mig vilken veckodag det var. Hehe. Men aja, jag har begått större misstag i livet och detta hade en enkel lösning. Jag fick helt enkelt väga mig i morse istället vilket ju gick bra det också.

Detta blir antagligen ett lite tråkigt inlägg för ärligt talat bjöd förra veckan inte på några jätteöverraskningar, allt lunkade på som vanligt och jag skrev en hel del på min bok. I torsdags var jag dessutom på mitt första spinningpass sedan i somras. Att inte bara jag utan också Knut tyckt väldigt mycket om spinning tidigare gjorde mig först skeptisk till att gå på passet, orolig för om han kanske skulle triggas. Men det som skulle kunna bli fel blev fi det här fallet helt rätt och jag njöt, tyckte det var skitskoj. Kravlös träning är wow!

Vad gäller maten jag ätit har jag i förra veckan fått en del ögonöppnare, bland annat för sötpotatis. Just sötpotatistrenden har jag varit ganska så sen med att haka på, men jag förstår verkligen hypen. Supergott ju! Jag har även provat lite andra nya maträtter och gottigheter vilket gjort veckans matschema till en riktig jackpot.

I helgen var det  dessutom släktkalas vilket även det gick bra bortsett från en kort gråtstund tillsammans med mamma på toaletten. Men jag samlade mig snabbt och var bara inom loppet av några få minuter tillbaka ute i vimlet igen. Kvällen blev supermysig och trots att jag var trött och inte hade bästa förutsättningar kände jag mig som gamla Isabelle, kunde vara med som förr vilket jag nu ska jag se till att jag fortsätter vara.

Veckans experiment, pannkaksbollar med jordnötssmör. Låter godare än vad det blev, haha. 

Veckoutvärdering: stabil vecka

Veckoutvärderingar / Permalink / 1

Det är tisdag och ny vecka, också dags att summera den förra. Sju dagar vilka för mig känts stabila och vars lägsta nivå varit ovanligt hög. En vecka som för första gången på länge varken präglats av gråtattacker eller plötsliga humörsvängningar. Då jag istället känt mig glad och mått ganska så bra. Varit befriad från Depressions-Everts tankar och istället kunnat fokusera Knut som förra veckan var mer dominant och då gav mig ovanligt mycket matångest. En reaktion som i och för sig kanske inte var helt konstig då min plötsligt goda aptit i samband med att jag nu börjat äta Sertralin har gjort att jag haft svårt att lita på min kropp. Hela tiden känt ett behov av att gardera mig ifall min mage plötsligt skulle förvandlas till ett stort svart hål jag därmed tappa kontrollen helt. Att jag idag känner mig småsugen mest hela tiden har alltså gjort mig orolig, rädd för att aldrig kunna sluta äta och därmed rusa upp i vikt tills det står error på vågen. Men jag håller tummarna för att det inte blir så.

Vad gäller vikten fortsätter den stadig uppåt vilket denna veckan faktiskt gör mig lite orolig. Rädd för att min målvikt, som tidigare känts så avlägsen faktiskt närmar sig. Detta skrämmer mig och känns idag nästan lite läskigt, skrämmande att någon gång i vår passera mållinjen. Då hålla vikten och vänja mig vid ett friskt liv. Är jag redo? Jag hoppas det. Så jag fortsätter på samma spår som jag gjort tidigare även denna veckan. Tuggar vidare och försöker tackla min ångest.

 

 

Veckoutvärdering: en ny början

Veckoutvärderingar / Permalink / 1

27 veckoutvärderingar senare börjar jag känna mig rutinerad. Idag summerar jag min 28:e vecka av förändring, en vecka som varit som veckor mest är. Upp och ner. Lite peppig men också lite deppig, vars största händelse varit att jag bestämt mig för att börja äta antidepressiv medicin. Ett beslut som hängt över mig sedan i slutet av oktober men som jag inte lyckats ta förrän nu. Att jag valt att vänta beror främst på att jag hört en hel del skräckexempel om upptrappningsfasen av medicinen och jag har därför velat vara säker på att jag verkligen är i behov av hjälpen innan jag börjar äta medicinen. Nu känner jag däremot att jag inte längre har något att förlora och därför började jag med Sertralin i måndags, dock enbart med en kvarts tablett för att mildra inkörningsfasen.

Min första vecka med Sertralin har precis som förväntats varit psykiskt påfrestande och under de senaste sju dagarna har jag verkligen känt mig mentalt handikappad. Haft en ångest som varit både hög och förlamande. Dessutom problem med biverkningar som huvudvärk, trötthet och sömnproblem. Trots detta förväntade jag mig nog ändå en ännu värre första vecka och därav är jag hittills positiv. 

Vad gäller vikten tog denna återigen ett skutt uppåt i morse, + 0,3 kg. Jag har kommit in i ett riktigt bra flow med maten nu, accepterar inte fusk och äter oftast utan att tänka vilket är skönt, så nu fortsätter jag på samma sätt även denna veckan.

Till top