Veckoutvärdering: tankspridd

Veckoutvärderingar / Permalink / 2

Jag är så förvirrad, totalt lost i dagarna. Vet inte om det är lördag eller torsdag, tisdag eller fredag. Igår var det måndag vilket egentligen innebär vägning men tankspridd som jag var gick jag rakt förbi vågen och inte förrän frukosten låg i magen slog det mig vilken dag det var. Aja, jag har begått större misstag i livet och detta hade en enkel lösning. Jag fick väga mig i morse istället vilket ju också gick bra. Plus på vågen den här gången dessutom.

Förra veckan bjöd inte på några jätteöverraskningar, allt lunkade på som vanligt och jag skrev en hel del på min bok. I torsdags var jag dessutom på mitt första spinningpass sedan i somras. Att inte bara jag utan också Knut tyckt väldigt mycket om spinning tidigare gjorde mig först skeptisk, orolig för om han kanske skulle triggas. Men det som lätt skulle kunna bli fel blev helt rätt. I spinningsalen fanns ingen Knut som skrek och piskade mig, istället njöt jag och tyckte det var skitskoj. Kravlös träning är wow!

Matmässigt har jag fått en del ögonöppnare i veckan, bland annat för sötpotatis. Just sötpotatistrenden har jag varit ganska så sen med att haka på, men jag förstår verkligen hypen. Supergott ju! Jag har även provat lite andra nya maträtter och gottigheter vilket gjort veckans matschema till en riktig jackpot.

I helgen var det släktkalas vilket även det gick bra bortsett från en kort gråtstund på toaletten tillsammans med mamma. Men jag samlade mig snabbt och var bara inom loppet av några få minuter tillbaka ute i vimlet igen. Kvällen blev supermysig och trots att jag var trött och inte hade bästa förutsättningar kände jag mig som gamla Isabelle, var aktivt med i matchen. Så ska jag se till att det förblir.

Veckans experiment, pannkaksbollar med jordnötssmör. Låter godare än vad det blev, haha.

 

 

 

Veckoutvärdering: turbulent vecka

, Veckoutvärderingar / Permalink / 1

Förra veckan var rejält omskakande, kaosartad på flera olika plan. Min familj tycks ställas inför den ena prövningen efter den andra och den här gången var det min syster som skrämde oss ordentligt, inte Knut.

Någonting hände med mitt mående i förra veckan, det blev svajigt och jag har inte varit lika trallande glad som i tidigare veckor. En under måndagen obefogad viktökning på 0,7 kg skrämde mig rejält och jag reagerade starkare än vad jag borde ha gjort. Jag var inte alls beredd på siffran vilket spontant fick mig att dra ner på kalorierna och dumt nog äta mindre under dagen. När jag bestämde mig för att väga mig även på tisdagsmorgonen och då insåg att viktökningen var 0,2 kilo och inte 0,7 stod jag där, snopet och skamsen.

Det har som sagt hänt mycket under min vecka. Två dagar har jag flängt till Lund för besök på ätstörningsmottagningen. En väldigt speciell dag var torsdagen och som en blixt från klar himmel var depressions-Evert då tillbaka. Trots att jag äter Sertralin mådde jag pyton, grät som ett barn medan mamma tröstade. Jag vet inte vad som hände, antagligen var det många plötsliga händelser under veckan som fick bägaren att rinna över. Min teori är att det delvis var min nervositet inför att nu få börja träna igen. Det fick jag göra i fredags vilket var en riktig höjdpunkt. I fredags fyllde dessutom mamma år och det firade vi med en myskväll innehållande finmiddag, intressanta diskussioner och film. Helgen var även den bra och bjöd bland annat på bio med en kompis men också lite fix här hemma.  

Vågen igår visade minus, men åtminstone bara 0,1 kg. Min dåliga start på förra veckan satte ribban för resten av dagarna och jag tillät fusk även i helgen, om så bara små avvikelser. Nu ska jag försöka hitta tillbaka till samma bra flow som jag varit i tidigare, leta fram lite kämpaglöd. För jag vill ju bli frisk.

 

 

 

Veckoutvärdering: stabil vecka

, Veckoutvärderingar / Permalink / 1

Det är tisdag och vi går in i en ny vecka, summerar den förra. Sju dagar vilka för mig känts stabila och vars lägsta nivå varit ovanligt hög. Min vecka har för första gången på länge varken präglats av gråtattacker eller plötsliga humörsvängningar. Istället har jag känt mig glad och överlag mått ganska så bra. Depressions-Evert har lämnat och ensam kvar för att jäklas är nu Knut. Ett problem mindre gör att jag kan fokusera på Knut och utmana mer.

Förra veckan gjorde matångesten sig återigen påmind, den som jag varit befriad från ett tag nu. Min plötsligt goda aptit och kroppens märkliga beteende har gjort att jag haft svårt att lita på den. Hela tiden känt ett behov av att gardera mig ifall min mage plötsligt skulle förvandlas till ett stort svart hål. Att jag känner mig småsugen mest hela tiden gör mig orolig, rädd för att aldrig kunna sluta äta och därmed rusa upp i vikt tills det står error på vågen. 500g popcorn har jag ätit totalt under den senaste veckan. Ett halvt kilo... Popcorn är gott, haha.

Veckans tuffa har varit att i söndags utmana mina heliga tider för när jag får lov att äta. De somt jag idag kan vara ganska så låst vid. Jag vill gärna äta så sent på dagen som möjligt. Söndagens utmaning innebar tokångest, men jag överlevde. Tack och lov. Även denna veckan planerar jag att göra samma sak under några dagar i hopp om att bli lite mer flexibel i mitt tänkande.

Min vikt fortsätter stadig uppåt vilket denna veckan faktiskt gör mig lite orolig. Rädd för att min målvikt, som tidigare känts så avlägsen. faktiskt närmar sig. Även om jag fortfarande har några kilon kvar att gå upp. Det skrämmer mig och känns läskigt att någon gång i vår passera mållinjen. Hålla vikten och vänja mig vid ett friskt liv. Är jag redo? Jag hoppas det. Så jag fortsätter på samma spår som jag gjort tidigare även denna veckan. Tuggar vidare och försöker tackla min ångest.

 

 

 

Till top