En mammas syn på det hela

Gästbloggare, Livet med anorexi / Permalink / 0

Hej, mamman här. Det var ett tag sedan sist så idag tänkte jag skriva några rader här på bloggen, ge mitt perspektiv på situationen. Mycket har hänt sedan sist och Isabelle har kommit en lång väg på sin resa mot ett friskare liv nu. Hon förstår mer, har kommit tilll många insikter och beskriver det själv som att sjukdomen kidnappade hennes hjärna. Har idag förstått att mat är medicin för en anorektisk person. Med maten kom nämligen insikten och hjärnan började fungera igen. Idag kan vi diskutera på ett helt annat sätt och ofta känner jag att jag fått tillbaka min friska Isabelle.

Viktigt är dock att nu inte tappa tempo och ta ut segern i förskott, för än är vi inte i mål. De sista kilona är en tuff utmaning och ena dagen tycker vi oss se mållinjen medan den andra dagar har försvunnit i horisonten. De mentala spärrarna är ännu många och så även antalet triggers, vilket gör att dörrar som tidigare varit öppna kan stängas snabbt. Men med envishet att utmana i olika situationer  fortsätter nya dörrar att öppnas, och det gör dem i ett högre tempo än de stängs. Även i det här stadiet behövs en bestämd och hjälpsam hand för att stötta och hjälpa till att hålla sig på banan så tillsammans hjälps vi åt för att kväva Knut.

 
Till top