Motivation

Livet med anorexi / Permalink / 0
Det som motiverat mig mest idag, att få resa igen. Just nu helst till Namibia, Indien, Costa Rica, Island och New York. Vet ni förresten att jag åker till Italien om tre veckor tillsammans med min syster? Till Cinque Terre vilket ska vara en av de vackraste ställena i hela Italien. Gissa om jag längtar?
 
 
 
 
 
 
 
 

En tankeställare

Livet med anorexi / Permalink / 1
I dagens inlägg måste jag få tänka högt, bolla en fundering med er som läser. Jag vill nämligen ha er åsikt, er syn på en reflektion jag hörde i en podcast igår och som legat och grott i mig sedan dess. Podcasten jag hade i lurarna var PT-Fias Omänskligt och i veckans avsnitt diskuterades olika missbruk och beroenden, däribland anorexia.
 
Jag tänker inte grotta ner mig sådär jättedjupt i allt vettigt som det pratades om i podden och är ni intresserade kan ni ju alltid gå in och lyssna på avsnittet själva. Däremot var det ett specifikt uttalande som träffade mig särskilt, som jag aldrig riktigt tänkt på förut men som jag tror är helt sant. Nämligen att det finns en drivkraft som tycks vara gemensam för självdestruktiva personer. Den att vilja rädda världen, miljön eller djuren – att aktivt strida för andras rättigheter. Man kämpar alltså hårt, många gånger ovanligt hårt, för att andra ska ha det bra men glömmer istället bort sig själv.
 
Känner du dig träffad? Det gör jag och framför mig ser jag Isabelle som vill rädda världen. Hon som renoverat en skola i Afrikas kåkstad, som volontär arbetat på barnhem i Tanzania. Isabelle som startat en blogg för att hjälpa andra att bli friska och fria från sin ätstörning men som ännu inte är friskförklarad själv. Jag är ett typexempel, hon som alltid önskar alla andra deras absolut bästa och som skulle viga mitt eget liv åt att göra någon annans lite bättre. Som ser andras värde men inte mitt eget och behandlar andra med respekt men mig utan.
 
Jag tror att vi är många som känner såhär och framför mig ser jag både läkare, jurister, medlemmar i Djurens Rätt och genuina personer som kämpar för andras rättvisa. Vi är av samma skrot och korn allihop och därför måste vi göra en förändring, inkludera även oss själva. Kämpa för oss som vi kämpar för andra för vi är också viktiga, värdiga människor. Dessutom huvudpersonen i våra egna liv så låt oss därför också behandla oss själva som de stjärnor vi faktiskt är.
 
 

En deppig vecka

Livet med anorexi / Permalink / 3
Okej mina vänner, dags för en lägesrapport. En kanske inte helt positiv sådan då den senaste veckan har varit en mardröm, ett riktigt helvete och jag har mått sämre än jag gjort på säkert ett halvår. Minst. Gråtit mig genom mina dagar utan att veta vad som egentligen triggat igång tårarna. Allt har varit nattsvart och livet helt saknat mening. Denna gången på ett väldigt märkligt sätt och för mamma har jag beskrivit känslan som att nästan vara i trans, som att jag existerar men varken lever eller styr min egen kropp. Istället har jag vandrat omkring som en zoombie som varit icke kontaktbar, läskigt. Jag skulle dessutom ha åkt till Stockholm för att träffa min bästa vän men inte ens det klarade jag av vilket förklarar hur dåligt jag mått.
 
Vad som egentligen har utlöst den här plötsliga depressionen vet jag inte men tufft har det varit. Dessutom har den gjort det svårt att motivera varför jag ska kämpa för att en dag må bra när livet ändå känns meningslöst. Tack och lov har jag trots detta försökt fortsätta framåt då jag fått fint stöd från både min familj och Denise, så nu känns det äntligen som att det börjar vända igen. Tårarna kommer mer sällan och igår kunde jag stundvis känna att jag faktiskt mådde helt okej. Jag hoppas verkligen att det håller i sig, att det vänder nu igen så att jag också kan få njuta lite av livet. Hoppas att alla ni mår bra!
 
Till top