Den spontana idealisten

Livet med anorexi / Permalink / 0

Ni har mött mina alter egon. Men vem är då egentligen jag bortom Knut, Martyren, Prestationsprinsessan och Kontrollfreaket? Finns det någon positiv motpol? Absolut.

Det är när jag lyckas sätta munkavel på mina fyra kaffekärringar som min spontana idealist får möjligheten att ta plats. Hon vars spontanitet, oräddhet och nyfikenhet tidigare dominerat och kännetecknat mig som person men som Knut och Kontrollfreaket idag kämpar aktivt för att tysta. Min spontana idealist är nämligen annorlunda, attraheras av frihetskänslan och följer ofta sin nyfikenhet. Lockas som kontrast till övriga kaffekärringar av resor, äventyr, och livet utanför min trygghetszon. Älskar känslan av att ta dagen som den kommer och att veta att jag är på väg någonstans men inte alltid vart. När hon kommer till tals på hjärnkontoret andan alltså optimistisk och jag lever efter mottot att det löser sig, tar livet med en klackspark vilket har gjort att jag har tältat i vildaste Serengeti, hoppat bungey jump och i perioder också bott i Sydafrikas kåkstad.

Innan Knut tog makten över mina tankar brukade det alltid vara den spontana idealisten som pratade högst med visst inspel från både Prestationsprinsessan och Kontrollfreaket. Då vågade jag lyssna på den berömda magkänslan, njöt av både mat och livet och var den galna kompisen som  var lite ”wild and crazy”. Hon som alltid bubblade av tokiga idéer och skrattade tills jag kiknade.

Just nu kippar den spontana idealisten däremot efter luft, men hon kommer tillbaka. Det måste hon göra. Därför tänker jag just nu sparka ut Knut med huvudet, återigen frigöra plats åt den spontana idealisten, Isabelle.

 

Möt mina alter egon

Livet med anorexi, Om mig / Permalink / 3

Varenda sekund hålls det idag kafferep på mitt hjärnkontor, möten på vilka det alltid är en jäkla massa babbel och åsikter om vad som är rätt och fel. Fem dova röster där den som skriker högst, den vinner. Det är spelets regler. Möt mina kaffekärringar, här kommer en presentation.

Knut är idag kafferepets självutnämnde ordförande och har en typisk ”störst, bäst och vackrast-attityd”. Han pratar alltid högst och uttalar sig ofta så att de andra sätter kaffet i halsen. Är dessutom en karaktär som älskar fysisk aktivitet, gärna högintensiv träning som förbränner kalorier vilka han sedan aldrig vill kompensera för. Knut tycker nämligen att mat är onödigt och istället förespråkar han svält, tycker att få saker är så snyggt som en mager kropp med dominanta benknotor.

Martyren är en annan destruktiv karaktär och figur som idag ofta går iklädd offerkofta och med en oxpiska över sin axel. Specifikt för honom är hans enkelspåriga tankegångar och Martyren tycks idag jämt göra misstaget att fokusera blicken på stängda dörrar, missar därför många gånger de som är öppna och finns bredvid.

Prestationsprinsessan är en annan envis kaffekärring som följt mig genom livet även innan min ätstörning, som vägrar att förhålla sig till begreppet lagom och inte heller förstår innebörden av ”good enough”. Hon ska alltid vara bäst, oavsett om det kräver den personliga hälsan som insats. Hennes bekräftelsebehov är dessutom orimligt stort vilket hon fyller med att plugga, skriva, träna, tävla och göra andra nöjda. Resultatet av hennes prestationer låter hon sedan bli en måttstock för sitt personliga värde vilket hela tiden triggar henne till att alltid vara duktig. Prestationsprinsessan är oerhört självfixerad och jämt brydd över hur hon uppfattades av sin omgivning. Har svårt att förstå det faktum att andra hade egna liv och att jorden inte snurrar runt henne.

Kontrollfreaket är precis som Prestationsprinsessan senior i gänget, en tvångsmässig bläckfisk som samordnar livets alla beslut och vägrar lämna några åt slumpen. Är en trygghetsnarkoman och perfektionist som älskar, dels sin kalender men också sina att-göra listor. Om Kontrollfreaket får bestämma skulle hela livet planeras i listor, varenda aktivitet liksom måltid. Hon är även en trygghetssökande karaktär som uppmuntrar Knuts initiativ till att räkna kalorier, tycker idag att detta känns tryggt och bra.

Kalla de alter egon eller personlighetsdrag men tillsammans utgör dessa den jag är idag och att hitta på karaktärer tycker jag i dagsläget hjälper mig sortera i mina tankar. Så testa göra samma sak du med.

 

Vegetarisk och vegansk kost

Hälsodebatt / Kost, Veganskt, Vegetariskt, Ätstörning / Permalink / 1

Idag bjuder jag på ett utdrag ur min bok...

Det är trendigt att vara vegetarian, vegan likaså. Allt fler väljer att haka på den växtbaserade kosten och idag överväger till och med Ragnar 45 år och grisbonde att äta falafel ibland. Findus lanserar morotsbiffar, grönsaksbullar och ricottabiffar för att möta den växande efterfrågan hos oss svenska konsumenter. Välkommen till 2016.

Vad är min åsikt om vegetarisk och vegansk kost? Frågan får jag ofta. Att vi blir mer upplysta och medvetna är enligt mig bara positivt. Jag är i de allra flesta fall en early adaptor när det kommer till mattrender och har länge övervägt att bli, först och främst, vegetarian. Med tanke på min ätstörning så har jag dock valt att vänta och fortsätta äta kött, just nu främst fågel och fisk.

Jag tror på varje enskild persons förmåga att fatta sina egna beslut. Att vi alla vet vad som ligger till grund för de val som vi gör, om de är sunda eller inte. Under min sjukdomstid så har jag sugit åt mig mängder av kunskap om just kost, vilket också har fått mig att inse hur komplicerat det är med en vegetarisk kosthållning. Att olika livsmedel måste kombineras på rätt sätt för att kroppen ska lyckas ta up alla de näringsämnen som den behöver. Böner ersätter inte kött fullt ut. Jag är dock ingen läkare och ska därför inte heller uttala mig för mycket om kroppens biologi.

Med en ätstörning i bagaget så tror jag att det är svårt för mig att leva ett liv med förbud eftersom Knut älskar förbud och det triggar honom. Den dagen jag lyckas tysta honom vill inte riskera att väcka den björn som sover. En vegetarisk livsstil kräver ytterligare fokus på mat vilket jag idag strävar efter ta mig ifrån. Så tänker jag, men dömer ingen som väljer att göra andra val, vi är alla olika.

Det behöver inte vara svart eller vitt. Jag vill personligen inte placera mig i ett fack och kalla mig vegetarian eller vegan, men för det behöver jag inte äta kött alla dagar i veckan och tre gånger om dagen. Jag äter vegetariskt betydligt oftare nu än vad jag gjorde för bara ett år sedan och 1-2 av veckans middagar försöker jag låta vara växtbaserade. Det skapar för mig en fungerande balans som jag idag trivs med.

 li
Till top