Vikten av att få känna sig fin

Livet med anorexi / Permalink / 0

Det är med stora marginaler som jag har sprängt min resebudget när jag under de senaste året har besökt olika shoppingmecka som Tokyo, Singapore, Hong Kong och Bangkok. Efter att ha spenderat massor av tid i majoriteten av Asiens alla Forever 21 butiker och prutat mig till många fynd på lokala nattmarknader kom jag i April därför också hem med en helt ny garderob.

Tyvärr är det idag dock svårt att känna sig fin i för stora kläder oavsett hur fina de än är. Svårt att uppskatta sin spegelbild när man drunknar i jeansen, när den tänkta t-shirten har blivit en klänning och med en redan mycket kritisk blick sänker snarare än höjer osmickrande kläder en redan låg självkänsla.

Trots att jag ser min nuvarande kroppsform och vikt som tillfällig har jag under de senaste veckorna ändå valt att investera ett antal hundralappar i att köpa kläder som passar mig just nu. Dessutom har ju sommarrean gjort det möjligt att göra några riktiga fynd. Jag vill  nämligen tro att det är viktigt att få känna sig fin, att det kan höja självkänslan åtminstone lite grann. För vad har jag att förlora mer än ett par hundralappar?

 

Rädslan för att misslyckas

Livet med anorexi / Permalink / 0

Sedan den dagen då jag kunde stå på benen har min mamma övertygat mig om att ”man kan allt man vill” och själv har hon bevisat detta i praktiken flera gånger om. Bland annat den helgen då hon spontant bestämde sig för att tapetsera om köket och de gånger hon rest ensam med mig och min syster till oexploaterade länder. I min övertygelse om att föräldrar är supermänniskor som alltid har rätt har jag därför heller aldrig tagit mig tiden att ifrågasätta min mammas ord. Istället har det gjort mig modig och givit mig enorm tilltro till min egen förmåga att prestera.

Mitt stora självförtroende har gynnat mig massor genom hela livet och har bland annat sporrat mig till utmana både mig själv och begreppet lagom. Haar gjort att jag på eget initiativ renoverat en skola i Sydafrikas kåkstad tillsammans med två kompisar, anordnat en välgörenhetsgala, volontärarbetat på barnhem i Tanzania och pluggt på universitet i Asien. I hela mitt liv har jag törstat efter utmaningar vilka jag sedan vänt ut och in på mig själv för att slutföra, oavsett dess storlek.

Den här framgången har idag gjort mig livrädd för att misslyckas, en rädsla vilken jag tror grundar sig i att jag hittills aldrig fått uppleva ett konkret nederlag eller fått några käftsmällar i livet... Tills jag fick anorexia vill säga, vilket minst sagt utmanar min inneboende prestationsprinsessa och för första gången i mitt liv misslyckas jag nu, ofta och mycket. Jag springer gråtandes ut från restauranger och kapitulerar av bara tanken av något egentligen så ofarligt som fläskfilé.

Att i sin tur sedan skillja ett misslyckande från av vara misslyckad är svårt och för mig har skillnaden alltid varit hårfin, vilket jag vet grundar sig i min extremt låga självkänsla. Anorexin har dock tvingat mig att ta tag i detta, att hantera misslyckanden och att försöka förstå att dessa inte gör mig till en sämre människa. En insikt vilken är jäkligt viktig, men precis lika svår att skaffa sig.

 

 

 

En armé mot Knut

Livet med anorexi / Permalink / 0

Opålitlig, negativ och tråkig är knappast egenskaper som kännetecknar en bra vän men just nu känner jag mig precis som den där kompisen. Hon som förstör för sin omgivning, vars vänner inte kommer att stå ut med anorexin. Inte finnas kvar den dag då jag återigen lyckas ta makten över mitt liv, är frisk. Egentligen grundar sig den här känslan inte alls i verkligheten och aldrig någonsin har mina vänner visat tecken på att den skulle stämma.

Att mina vänner istället har hjärtat på rätt plats fick jag ett konkret bevis på igår, när tre handskrivna sidor av kärlek kom med posten. Ett brev från min väldigt nära vän som fick mig att inse att jag inte är ensam och inte heller kommer att bli det, att jag istället har en hel armé bakom mig i striden mot Knut.

All denna stöttning och kärlek från min omgivning har idag motiverat mig och just nu vill jag  kämpa ännu lite hårdare. Utmana Knut med en glass i solen och se det som medicin helt enkelt.

 
Till top