Media och ätstörningar

Hälsodebatt / Anorexia, Psykisk ohälsa, Thigh Gap, Ätstörning, Ätstörningar / Permalink / 5
Okej, egentligen vet jag inte riktigt vart jag vill komma med det här inlägget men hoppas på att det ska lösa sig medan jag skriver. En sak jag nämligen funderat mycket på under den senaste tiden är kopplingen mellan media och ätstörningar. Hur mycket dels sociala men också traditionella medier påverkar den som utvecklar en ätstörning. Många säger att medias roll är central men själv är jag skeptisk, särskilt med tanke på att anorexia är en sjukdom som funnits betydligt längre än vad Facebook gjort, som kom långt före att folk började publicera bikinibilder från sina semesterresor i Thailand. Istället är anorexia en betydligt mer komplex sjukdom än så och att tro att en ätstörning föds ur en utseendefixering tycker jag personligen är att förminska allvaret i sjukdomen, som trots allt är dödlig.
 
Alla exponeras vi för rumpbilder, thigh gaps och den perfekta kroppen men ändå är det långt ifrån alla som drabbas av anorexia eller annan ätstörning. Kanske fler idag än förut just på grund av sociala mediers explosion men fortfarande långt ifrån alla. Så vad gjorde att jag drabbades men inte exempelvis min syster? Hon som möts av exakt samma bilder och hets? Är det jag som är korkad? Inte klarar av att sortera i flödet, vad som är realistiskt eller inte? Jag är tveksam för nej, jag är varken naiv eller korkad och kan även jag leta fram mitt sunda förnuft och ifrågasätta det som sker på sociala medier. Men ändå blev jag sjuk.
 
Vart jag egentligen vill komma är att jag vill slå hål på myten att det är hälsohetsen som ligger till grunden till ätstörningar, för det är inte så enkelt och en ätstörning handlar om mer än att bara vilja vara smal. Kärnan i problemet är alltså betydligt mycket större och såret djupare. I mitt fall handlade det om otillräcklighet, prestationstankar kring livets alla områden – om studier, framtid, ekonomi och kärlek lika mycket som om kropp och hälsa. Också spelade mina personlighetsdrag in och gjorde mig extra skör.
 
Med det sagt menar jag inte att sociala medier och den etablerade hälsohetsen inte påverkat mig alls, för det har den. Det var en trigger, en lättillgänglig trigger som satte bollen i rullning men var egentligen inte alls den bakomliggande orsaken. Det handlade inte om mat och att många drabbas av ätstörningar idag tror jag alltså inte beror på att vi inte vet hur vi ska hantera samhällets hälsofokus. Snarare att denna hälsohets är en så otroligt lättillgänglig trigger för många. En trigger som vi möter dagligen och som därför lätt kan sttra till den första dominobrickan som sedan får resterande brickor att falla. Är man däremot mer stabil, dels i sitt mående men också med sin tillvaro och i sig själv, blir man i sin tur också mer motståndskraftig. Inte för att man är klokare och ser igenom hetsen utan för att man helt enkelt inte hade någonting att trigga igång och därmed förblir frisk.
 
Så tror jag att det är och vad som i in tur gör att många är så ostabila i sitt mående från första början, det får bli ett annat inlägg helt enkelt.
 
 

Kroppshets

Hälsodebatt / Permalink / 0

Kroppen, att jag eller snarare vi ens orkar bry oss. Ägna så ofantligt mycket tid år att grubbla över dess form, vikt och storlek. Om höfterna är för breda, magen för stor eller armarna för tjocka. Dessutom hetsa varandra, heja på viktnedgångar men istället ifrågasätta viktuppgångar. Usch.

Jag trodde att vi var klokare än så, mig själv inkluderat. Att vårt sunda förnuft borde sagt stopp och belägg. Hjälpt oss prioritera annorlunda och värdera det som borde vara viktigare högre. I synnerhet med tanke på att vi just nu lever i en värld, ett samhälle i vilket möjligheterna bara exploderar. Där vi kan resa jorden runt, plugga utomlands, i Sverige, bli entreprenörer, youtubers och allt däremellan. Men ändå lockar den perfekta kroppen med thigh gaps och tonade muskler i många fall mer. Mer än friheten att kunna äta vad vi vill och kunna ha ett liv utanför gymmet och köket. Detta väljer vi alltså bort, säger tack men nej tack till glass, till pizza och till livet. Att vikten helt enkelt är viktigare.  

 

Den perfekta kroppen

Hälsodebatt / Permalink / 0

Inte för smal, inte heller tjock. Inte otränad men inte heller alltför vältränad. Gärna stor rumpa men fortfarande ett thigh gap. Idealkroppen är ett heltidsprojekt, svår att både fixa och behålla. Innebär förbud och uppoffringar vilka man många gånger blundar för i jakten på låga siffran på vågen och kroppen som vi tillsammans kommit överens om är perfekt. Kroppen som man hittar inom ett väldigt litet viktspann för helst ska vi väga lika mycket allihop, oavsett kroppsbyggnad och andra fysiska förutsättningar.

Själv jagade jag idealkroppen till förbannelse, säkert de flesta av er också. Jag ville betraktas som perfekt, felfri. Gärna ta det lite längre, för om smal är bra borde ju jättesmal vara jättebra. Idag tycker jag inte att idealkroppen är värd att jaga. Den är inte perfekt, inte för alla. För en perfekt kropp är väl ändå den som mår bra? Som förses med alla de näringsämnen som den behöver och fungerar perfekt helt enkelt. Om den kroppen i sin tur är slank eller kurvig, har en större rumpa eller större mage borde ju vara oväsentligt. För den är ju perfekt.

Jag tror inte på den populära hashtagen #fuckperfection, snarare att vi alla måste förstå vår egen perfektion. Att den perfekta kroppen för mig inte är densamma som för dig. Att jag är jag och du är du och att det i sin tur är alldeles perfekt.

 

 

 

 

Till top