Åldersångest

Livet med anorexi / Permalink / 0

Efter två kalas och en fullspäckad födelsedag är jag nu färdigfirad och officiellt 24 år gammal. Äldre än jag någonsin varit men också yngre än jag någonsin kommer att bli. Oavsett hur man väljer att se på det är jag i mångas ögon fortfarande relativt ung, har hela livet framför mig och massor kvar att uppleva. Men även om detta såklart är sant kan jag just nu inte alls relatera eller identifiera mig med siffran i mitt pass, med min ålder och att jag numera skulle vara vuxen. Dessutom ha varit det sedan sex år tillbaka. Mentalt känner jag mig nämligen fortfarande som 18, ibland något äldre men inte en dag över 20. Har noll vuxenpoäng och känner mig idag inte ens hälften så självständig som jag var när jag var 18 och då var både trygg och bekväm med att fatta mina egna beslut. Lät min magkänsla visa mig vägen och litade på att jag visste vad som var bäst för mig och mitt liv. Idag är det inte alls så längre och numera känns det som att det istället är min mamma som håller i min livskompass. Som att jag, efter att ha manipulerats av Knut under en så lång tid, valt att ge den till henne eftersom hon uppenbarligen har ett sundare förnuft än vad jag har. Därmed också en större chans att fatta rätt beslut.

Just nu känner jag mig efter i livet, som att jag blivit omsprungen av alla andra i min ålder och numera springer jämsides de som istället delar min mentala ålder. Sörjer att jag förlorat flera år med anorexin, viktiga år som andra beskriver som sina bästa men som jag aldrig kommer att få tillbaka. En känsla vilken vissa dagar kan motivera att bli frisk men andra istället göra mig alldeles matt, få mig att känna att det redan är för sent och att jag ändå aldrig kommer att hinna ifatt de som är jämnåriga. Att jag därmed kan ge upp, kapitulera och låta Knut ta över makten igen. Dock är detta en tanke jag idag förbjuder mig själv att tänka då den är så oerhört destruktiv, försöker istället använda mina förlorade år som motivation att en dag få ta revansch. Då springa både ifatt och förbi andra i min egen ålder, må bra och vara lycklig. För jag inte bara tror, utan vet att det aldrig är för sent att välja det friska livet.

 

Till top