Hälsogrubblaren

Jag är hemma igen, tillbaka både i Sverige och på bloggen. Nytankad dels med sol men också med massor av god mat och motivation. Vilken vecka det har varit och vilken förändring den medfört! Under de senaste sju dagarna har jag känt mig som en frisläppt fånge, haft aptit både på livet och mat samt blivit en gladare liksom friskare Isabelle.

Äntligen tycks det vara min tur att må bra och veckan i Italien har verkligen överträffat alla mina förväntningar vilket ger resan högsta betyg. Vad gäller maten tog jag förra onsdagen kommando, officiellt semester från Knut vilket under veckan gått betydligt mycket bättre än jag först trodde att det skulle göra. Jag har alltså ätit på lust och hungerkänslor, struntat i både klockan och antalet kalorier jag stoppat i munnen. Tack vare det också skonats från en massa ätstörda tankar vilket besparat mig energi som jag istället kunnat fokusera på det som känts mer viktigt, att uppleva Italien och njuta av semestern. Jag har ätit paninis, pasta, gelato och mina vänner, en pizza. Pizza. Dessutom fått njuta av alltihop och den där pizzan (som jag fasat i flera år) kändes inte ens tuff när den väl låg på tallriken. Den var helt enkelt för god för att ha ångest, en direktbiljett till mathimmeln och värd varenda kalori. Jag är så stolt att jag gjorde det, dessutom att jag också bockade av alla andra punkter på den utmaningslista som jag skrev på bloggen innan jag åkte. Detta lyckades jag med dels för att jag kände mig motiverad att få resa i framtiden men också mycket tack vare att min pappa hela tiden pushat och utmanat mig på ett sätt som varit nödvändigt. Fått mig att våga välja den friska vägen framför den sjuka.

Utöver maten har resan i sig också varit magisk på alla sätt och vis. Jag och pappa har haft det jättekul ihop och de byar vi besökt har varit helt otroliga, så pittoreska att de kändes som en teaterdekor. I Cinque Terre har vi vandrat mellan bergsbyar men utöver det också besökt andra smultronställen som Portofino, Rapallo och Portovenere. Badat från klippor och ätit gott. Hunnit se massor men utan att ha ett alltför högt tempo. Detta har gjort att jag nu, efter en vecka på resande fot, fortfarande känner mig fulltankad med energi. Inte alls är trött eller sådär slutkörd som jag känt mig förr.

Jag är alltså nöjd, känner att Italienresan var precis vad jag behövde just nu. Att komma hemifrån och därmed få chansen att bryta ätstörda rutiner och vanor vilket jag känner att jag har gjort. Nu förstår jag varför jag ska ta livet tillbaka, det friska livet med allt härligt som det innebär. Därför ska jag se till att fortsätta på samma sätt nu när jag är hemma igen, försöka leva som i Italien fast i Sverige.