Hälsogrubblaren

Just nu måste jag ta ett beslut som egentligen borde vara självklart men som ändå inte är det. Bestämma mig för om jag ska fortsätta äta som jag gjorde i Italien eller återgå till mina gamla rutiner här hemma. Leva samma kontrollerade liv och vardag som för lite mer än en vecka sedan eller istället fortsätta i mitt fria semesterflow. Som ni säkert förstår borde valet vara givet men ändå dras jag idag mellan två viljor, Knuts och Isabelles. Måste därför hela tiden övertyga mig själv varför jag ska välja den väg som borde vara den enda. Varför den andra inte ens borde vara ett alternativ. Ändå är den det, en potentiell väg att gå och just nu väljer jag mellan…

 

Italienmetoden:

-       Lyssna på och äta efter hungerkänslor och sug.

-       Inte räkna kalorier.

-       Äta det jag vill och när jag vill.

-       Äta för att leva.

Fördelar: Frihet. Flexibilitet. Ett friskt liv.

Nackdelar: Jätteläskig pga ingen kontroll.

 

Den ätstörda metoden:

-       Räkna kalorier, inte maniskt med överslagsräkning.

-       Nästan alltid äta vid samma tider.

-       Bestämma storleken på portionerna i förväg.

-       Leva för att äta.

Fördelar: Känslan av kontroll och aldrig riskera att äta ”för mycket”.

Nackdelar: Ett sjukt och inrutat liv. Sänkt livskvalitet och ett liv som kretsar kring mat.

Jag vet att det är dags att gå in genom den dörr som precis har öppnats men ändå lockas en del av mig fortfarande att fortsätta i de mönster som känns tryggt och säkert. Ta upp de beteenden som är så starkt förknippade med min hemmiljö. Än så länge har jag dock lyckats relativt bra även om det kan bli ännu bättre. Dock kräver det sin envishet och valet är alltså inte givet, inte ens när jag i Italien fått bevisat för mig att gräset faktiskt är grönare på andra sidan, att den friska vägen är den rätta vägen. Jag vet dock att jag kommer att välja rätt så oroa er inte, men valet är verkligen inte så enkelt som man kan tro.