Social ångest

Livet med anorexi / Permalink / 0

Låt oss idag prata ångest, den som kan ta många olika skepnader och som nästan är som att gå på maskerad. Bär olika kostymer men under vilka det alltid gömmer sig ett och samma monster, den fruktansvärda och lamslående känslan av omåttlig nervositet och oro.

En av dessa ångesttyper är den sociala, vilken i mitt fall kom som ett paket tillsammans med anorexin och som idag begränsar mitt liv avsevärt. Som fungerar precis som panikångest och liksom griper tag i sitt offer, förstör och krymper en redan liten värld. Bygger inte bara ett mentalt fängelse utan sätter också en fotboja runt ankeln som tjuter utanför det egna hemmet. Min personliga upplevelse av social ångest är idag en överdimensionerad nervositet inför de mest vardagliga sakerna som andra gör utan att tänka sig för men som i mitt fall kan göra mig orolig i flera dagar innan jag ska utsättas för situationen. Kan då innebära en känsla så intensiv och förhärskande att jag många gånger väljer att stanna hemma. Undviker och isolerar mig. Låter ångesten övertyga mig om att den fara kroppen signalerar är sann och på riktigt.

Den sociala ångesten är svår att begripa, så även för mig som lider av den och även om den kom med anorexin är den alltså inte alltid en matrelaterad rädsla vilket annars vore logiskt. Men en sak jag lärt mig är att ångest saknar logik oavsett dess förklädnad och i mitt fall kan det vissa dagar bara kännas omständigt och som en alldeles för jobbig process att lämna hemmet. Andra gånger kan det vara tider och mitt ostabila mående som får mig att tvivla på att jag kommer att fungera i ett socialt sammanhang och att stanna hemma blir då en enkel utväg.

Att stanna hemma i de här stunderna är dock egentligen fel, det vet jag och bättre vore att istället exponera sig för den situation som skapar ångest. Putta sig själv över kanten och inte alltid välja det som känns tryggt och säkert. Själv tror jag dock på att äta elefanten i bitar, att börja smått för att sedan låta utmaningarna succesivt bli större. Att KBT är lösningen, det är min stora övertygelse.  

 

Till top