En deppig vecka
Okej mina vänner, dags för en lägesrapport. En idag negativ sådan då den ofiltrerade sanningen om den senaste veckan är att den har varit en mardröm, ett riktigt helvete där jag har mått sämre än jag gjort på säkert ett halvår. Minst. Gråtit mig genom mina dagar utan att veta vad som egentligen orsakat tårarna. Allt har varit nattsvart och livet helt saknat mening. Denna gången på ett väldigt märkligt sätt och för mamma har jag beskrivit känslan som att nästan vara i trans, som att jag existerar men varken lever eller styr min egen kropp. Jag skulle dessutom ha åkt till Stockholm för att träffa min bästa vän men inte ens det klarade jag av vilket förklarar hur dåligt jag mått.
Vad som egentligen har utlöst den här plötsliga depressionen vet jag inte men tufft har det varit. Dessutom har den gjort det svårt att motivera varför jag ska kämpa vidare för att en dag må bra nu när livet ändå känns meningslöst. Tack och lov har jag trots detta försökt fortsätta framåt då jag fått fint stöd från både min familj och Denise, så nu känns det äntligen som att det börjar vända igen. Tårarna kommer mer sällan och igår kunde jag stundvis känna att jag faktiskt mådde helt okej. Jag hoppas verkligen att det håller i sig, att det vänder nu igen och att jag också kan få njuta lite av livet. Hoppas att alla ni mår bra!
Fina underbara människa, jag hoppas detta var sista dippen. För någon gång är den ju kommen, den sista dippen alltså. <3