Födelsedagar ska firas och i år började jag så smått redan igår, två veckor innan det faktiskt är dags. Detta året tänker jag nämligen fira dubbelt och kompensera för min förra födelsedag vilken gick förlorad på grund av anorexin. När jag fyllde 23 fick jag varken något kalas eller värdig födelsedag. Inte heller äta tårta. Den revanschen har jag redan gjort och igår åt jag chokladpuddingtårta på mitt släktkalas, min stora barndomsfavorit. Så high five på den!
Isabelle! Grattis i förskott, så himla rätt!! Heja dig! Jag vill bara säga att jag tycker att er podd och din blogg är så fantastiskt motiverande och stärkande i svåra tider. Jag skrattar och gråter i igenkänning, i tro hopp och tvivel som den gamle Håkan hade sagt! Ska läggas in i bodø (pluggar i nord Norge) om några veckor och är komplett livrädd men också så jävla peppad på ett normalare liv. Mamma och jag har en ny ritual: massage och er podd på i öronen. Önskar att du hade någon som dig själv att lyssna på när du var som sjukast! Det är så fint! Hörde en annan fin sak häromdagen: en annan drabbad som när vändningen kom (Eller vändning och vändning, när hon bestämde sig för ett friskare liv) planterade ett träd som en symbol för nytt liv. Som hon ser växa och bli starkare i takt med sig själv! Och varje år firar hon två födelsedagar, den riktiga när hon behagade att komma ut ur magen och den när hon många år senare bestämde sig för att ta tillbaka livet! Tyckte det var en peppig sak att göra! Massa kärlek och styrka från en annan skåning! Ta hand om dig och tack för att du delar din resa ⭐️
Har du haft problem med tvångsmotion och överdriven fysisk aktivitet? Hur har du gjort och hur gör du för att hantera det samtidigt som du börjat äta tillräckligt och regelbundet och under viktuppgången?