Hälsogrubblaren

Så mycket starkare nu än för ett år sedan men ändå har jag idag fortfarande svårt för att sluta jämföra mig med andra anorektiker, ätstörda personer vilka min radarsyn tycks se hela tiden. Jag triggas, även om jag önskar att jag inte gjorde det. Dock är det inte deras kroppar jag avundas för dem gör mig idag enbart ledsen. Jag ser att dem är sjuka, undernärda och behöver mat. Istället är det min vinnarskalle som jag har svårt att hantera situationen, Knut som känner sig missnöjd och tycker att jag borde börja om. Slå dem.

Tack och lov har jag idag ett sunt förnuft som hjälper mig i den här typen av situationer, kan tack vare det förstå att Knuts idéer är sjuka och därmed ignorera dem. Lyssna med kritiska öron och då inse att den anorektiska tävlingen  inte bara är riskabel utan farlig, kräver både din psykiska och fysiska hälsa som insats. Livet också om du har otur. Därför låter jag detta förbli just tankar, fortsätter äta och lita på att jag gör rätt och dem fel. För jag vinner livet och det är ett bra mycket bättre pris än andra anorektikers avund.