Ensamhet

Livet med anorexi / Anorexia, Depression, Ensamhet, Frisk & Fri, Högtid, Midsommar, Psykisk ohälsa, Ätstörning, Ätstörningar / Permalink / 0
Jag har alltid haft många nära relationer, trogna vänner och starka band till min familj. Fina människor i min närhet vilka gjort att jag aldrig behövt vara ofrivilligt ensam, varken under högtider eller till vardags. Istället alltid haft en självklar plats i olika sammanhang och därmed inte behövt bekymra mig över vart jag ska befinna mig under stora dagar på året. Jag firar en traditionell jul, får massor av påskägg och bjuder in till stort kalas när jag fyller år.
 
Aldrig har jag behövt oroa mig över något så främmande som ensamheten, inte förrän igår när det var midsommar. Midsommar, kanske inte en lika firad högtid som julen men som ändå är en speciell dag. Folk firar, med vänner eller familj, kransar och stång, sill och potatis. Glädje och skratt. Sillen hade jag kunnat vara förutan med allt annat tycker jag om, skulle jag dessutom gärna velat att min dag innehöll. Ändå satt jag ensam. Denna gången inte för att Knut stoppade mig, inte heller för att jag inte ville fåna mig till tonerna av små grodorna. För det ville jag. Men i år saknade jag inbjudan, hade ingen midsommarfest att åka till, inga vänner att fira med. Bara jag, tillsammans med min ensamhet. Ensamheten, vilken blir så otroligt påtaglig när man inte väljer den själv. När det dessutom känns som att man är ensam om den.
 
Aldrig har den gjort så ont, plågat mig så hårt och orsakat så många tårar. Ändå var det omständigheterna som gjorde att jag satt hemma, vänner på distans, som jobbar osv. Jag var inte bortglömd även om det var just den känslan som bet tag i mig och sedan etsade sig fast. Vänners jobb kan man inte styra över och att fira med ett gäng okända 50-åringar lockade inte heller. Därför valde jag ensamheten, trots de tårar som den innebar.
 
Jag tyckte faktiskt lite synd om mig själv. Att när jag för en gång skull var redo och mådde tillräckligt bra för att få fira, inte fick lov att göra det. Istället satt hemma med en skål med popcorn framför en film vilket jag skulle kunna göra vilken annan dag som helst. Men sånt är livet. Och till dig som satt ensam precis som jag, en sak ska du veta. Du må vara ensam men ensamheten är du aldrig ensam om. Den är vi flera som delar.
 
 Och för er som undrar vart min fantatiska midsommaroutfit kommer ifrån så är det min jobbtröja, från Pågens. Finns alltså inte i butik.
Till top