Likheterna mellan ätstörningar och alkoholism
Anorexia är en beroendesjukdom och likheterna med alkoholism många. De är båda ett missbruk, ätstörningar av mat och alkoholism av alkohol, men utöver det följer båda sjukdomarna liknande mönster. Alkoholisten letar anledningar att dricka men anorektikern att inte äta. Ursäkterna är desamma och precis som alkoholisten tänker att ”Det är ju fest, ett glas vin, ett.”, tänker vi med ätstörningar ”I Italien ska jag äta pizza, då jäklar, sen.” Löftet om den sista droppen är detsamma som om det sista kilot. Man ska bryta sitt beteende, sen ska man minsann bli nykter eller äta normalt igen. Men löften blir lätt till tomma ord.
Det jag vill komma till är att jag tror att det kan vara nyttigt att se sin ätstörning som ett missbruk, att man de gånger man väljer att avstå mat eller äta för lite har tagit sin sup. Matat sin ätstörning och därmed är ett steg längre ifrån att en dag bli nykter, eller i det här fallet bli frisk och fri. Det går inte att bli frisk om man fortsätter kompensera, skippa en lunch eller annan mat som är inplanerad i matschemat. Lika lite som det går för en alkoholist som kämpar för att bli nykter att bara dricka på fredagskvällar eller när det är fest. Man måste klippa bandet helt, ha nolltolerans mot fusk och vara stenhård i det beslutet. Något annat är svårt och gör en redan tuff resa ännu kämpigare.
Se dig därför som den där alkoholisten, som varje gång du funderar på att dra ner på maten, eller kanske spara den till senare på dygnet, då super. Är det värt det? Är vinet tillräckligt gott?
Det svåra är ju att undvikande inte fungerar på oss. Alkoholisten bör och ska ju undvika alkoholen. Ingen rekommenderar ju en alkoholist att dricka "lagom" och med måtta. Utan avstå helt då det är en sjukdom. Medan vi måste förhålla oss livet ut med det som är vårt missbruk. /L