Tillbakablick: Glasbubblan

Tillbakablickar / Permalink / 0
En tillbakablick på hur min verklighet såg ut för knappt ett år sedan...

Vissa dagar existerar jag inte. Kanske rent fysiskt men i övrigt så finns jag inte. Jag är ettt tomt skal som saknar innehåll och går liksom i en bubbla, en glasbubbla av skottsäkert glas. Höljet omsluter och separerar mig från omvärlden, gör mig till åskådare snarare än en aktiv deltagare i mitt eget liv.

Mina dagar i glasbubblan önskar jag att jag kunde radera. Ett klick, delete. De fyller ändå ingen funktion och är inte mer än en transportsträcka till morgondagen. Små bagateller blir till stora projekt som upplevs som övermäktigta när hjärnan är grötfylld och kroppen orkeslös.

Istället för att försöka prestera något extraordinärt under mina dagar i zoombiemode så försöker jag numera istället lägga fokus på att bara ta mig igenom dem. Mer än så kräver jag inte av mig själv. För lets face the truth, det är knappast under dessa dagar som jag kommer att återuppfinna hjulet.

Känner ni igen den, glasbubblan, och känslan av att vara så otroligt frånvarande trots att man ju är fysisk närvarande? Känslan infinner sig för min del mestadels under helgen men jag har ännu inte lyckats härleda den eller förstå vad som skapar den. Det lilla jag vet är att den är fuktansvärd, känslan av att se livet passera framför ögonen utan att kunna ta del av det. Allt jag vill är att spräcka hål på den där jäkla bubblan, men ännu har jag tyvärr inte lyckats göra det.

 

 

 

Till top