Inte lika lätttriggad längre
Hon kallas för anden. Kvinnan som oavsett tid på dygnet och väder alltid är ute och går min kvarter, vars steg för varenda gång jag ser henne blir långsammare och kropp magrare. Inte borde röra sig en meter, knappt ens gå från sängen till kylskåpet. Ändå motionerar hon, både går och cyklar till förbannelse. Så ofta att ett helt kvarter börjat oroa sig.
Jag tycker så ofantligt synd om den här människan, känner spontant att jag vill rädda henne men förstår att det inte går och att hon måste rädda sig själv. Att det inte finns mycket jag kan göra. Usch. Vad som dock skiljer min reaktion idag från liknande situationer tidigare (också min poäng med det här inlägget) är att jag då också blivit triggad, avundats andra som är sjuka för att de är just det. Sjuka. Slipper ta striden medan jag måste. Får vara skinn och ben medan jag måste gå upp i vikt. Numera känner jag däremot sällan så längre vilket jag tror i mitt fall varit en mognadsprocess. Beror på att jag blivit friskare och idag känner jag enbart sorg istället. Sorg, empati och frustration över hur hon själv inte tycks förstå det som alla andra ser, att hon behöver professionell hjälp. (vilket jag dock inte vet om hon får men som jag utifrån hennes beteende att döma antar att hon inte får.)
Detta inlägget handlar dock inte om hennes problematik utan om min. Om att jag idag allt oftare faktiskt lyckas ställa mig över sjukdomen och se anorexins misär snarare än trofé. En förändring vilken får mig att inse att jag kommit ganska så långt ändå, har gjort (och gör fortfarande) en resa som jag hopps att hon också väljer att göra en dag. Idag förstår jag att jag väljer rätt, romantiserar inte anorexia på samma sätt utan ser det för vad det är, en sjukdom. En svart tillvaro helt utan färg och glitter.
Så bra du inte triggas av det längre! Det väcker alltid reaktion när jag ser så sjuka men olika på vilket sätt..
Men får ibland upp en person på instagram som är sjukligt underviktig och postar allt hon tränar. Kontot har enbart träningsfokus. Det jag reagerar på är att hon enbart får positiv feedback hur duktig och grym hon är. Ser inte en endaste kommentar om att hon inte ser ut att må och leva särskilt hälsosamt. Sånt skrämmer mej!!
/Lisa